Aftonbladet – 25 januari 1844, sida 1

har stora orsaker till bekymmer, men denna frem lings tal har gjort mig godt och munter, son fisk i vattnet. Men du, vände han sig till frem lingen, jag begynner få en hög tanke om dig Vill du befästa den, så säg något på en gån allvarsamt och vist. Detta önskar och befalle jag dig. — Huru skall jag hörsamma dig, min konung svarade fremlingen. Kan man också vara vis Pp fri hand, och, så att säga, på flygande fot? Vis heten är en sällsam frukt, som blott i stilla ök nar frodas, och den som vet att smaka dess söt ma, njuter den gerna för sig allena. Icke hvaj gom behagar den. Men äfven sur frukt släcke törsten, och hvad som hotar att ruttna, bjude man gerna ut åt den första och bästa. — Det är ännu icke allvarsamt nog! sade ko nungen. Jag vill höra något vetenskapligt ocI studeradt af dig. Här står min lifmedikus, oci kan du förelägga honom en fråga, den han ej för mår alt besvara, så gifver jag dig rättighet at här kurera så många sjuka, som du förmår oci kan och kommer öfver. Odmjukt tackade fremlingen för denna konungs liga munterhet och nåd, och lofvade att göra sit bästa. — Men jag utbedjer mig, ropade den lilla lif medikus, att frågan rörer mitt fack! -— Det är billigt, återtog. konungen, men skärj din skarpsinnighet, liflmedikus; ty om jag ej be drar mig, så får du ingen lätt nöt att knäcka. Fremlingen hade framtagit ur sin ficka stt stor vinlöfartadt blad af saftig, mörkgrön färg. Kän ner ni namnet på en planta, som har sådan: blad? frågade han den lilla lifmedikus.