Aftonbladet – 25 januari 1844, sida 1

Article Image
I pitulation, säger man, skulle rädda alla dessa dy1 fl barheter. Jag har till öfverflöd ådagalagt, huru myckt man öfverdrifvit de äfventyr, för hvilka våra mc numenter skulle utsättas genom en belägring :Idessutom kan man ganska lätt bringa ifullkom!li Isäkerhet alla sådana saker, hvilkas förlust skull I vara oersättlig: en stad, som hvilar på under I jordiska stenbrott, erbjuder i detta hänseende d tryggaste förvaringsställen i öfverflöd. Afven de förskräckta delen af den Pansiska befolkningen Igubbar, fruntimmer, barn, kunna der finna rym liga -tillflyktsorter, dit alla verldens bomber ick förmå nedtränga. Hvad åter kapitulationer be Iträffar, så förvånar det mig, att någon nu mer kan lita på sådana? Har man glömt kapitulatio nen i Dresden?) HKapitulationen i Paris 484? afslöts visst icke på nåd och onåd; den innehöl uttryckligen, att personer och offentliga samlinga! skulle vara fredade. Må man likväl i alleen vi observatorium betrakta blodfläckarne och kulmär kena, för alt erinra sig, huru personligheten fre dades hos den af Frankrikes marskalker, som armeen kallade den tappraste bland de tappre? Mi man besöka främlingarnes konstsamlingar, de al: lierade generalernas, och man skall vid hvart ste: varseblifva huru fredandet, i den Parisisk: kapitulationen förstods. Man skall vid dessa minnen begripa andemeningen af den lärdom, som de fiendtliga härförarne då ombesörjde åt Franska folket. Det ganska naturliga misstroende, som de detacherade fästningarne väckt, har återverkat på allmänna omdömet öfver ringmuren. Man ba satt i fråga, om icke vissa delar, äfven af denna befästning, skulle kunna hastigt och med ringa kostnad förvandlas till detacherade förskansningar. och om ej de talrika bastionerna, en gång slutna åt stadssidan medelst palisader eller jordvallar, skulle, lika väl som de isolerade fästena, kunna beherrska invånarne i Paris, 0. s. v. Jag har icke fördöljt denna betänklighet; se bär hvad jag erinrar dervid: Otvifvelaktigt skulle beslutsamma soldater, förenade i tillräckligt antal inom någon af ringmurens bastioner och förskansande sig emot stadssidan, medelst en för tillfället uppkastad vallgra! och ett bröstvärn af jord, ej drifvas derifrån utan svårighet, genom omedelbart anfall; men bastionerna erbjuda hvarken proviant, magasiner, tillgång på rent vatten, elier skydd emot väderleken. Besättningen i en sådan skans skulle ej behöfva belägras; hunger och törst skulle nödga den att gifva sig efter en kort blockering. Det gilves påtagligen ingen likhet emellan en bastion, sluten åt stadssidan med en jordvall eller barrikad — en i brådskan uppsatt palisad, och ett ibland de isolerade fästena, der allt är sorgfälligt anordnadt på förhand. Det är imedlertid ganska nyttigt, att kamrarnes och stadsinvånarnes uppmärksamhet väckes nu på de befästningsanstalter, som skulle kunna underlätta bastionernas tillslutning åt stadssidan och på de magasiner, som man kunde vilja anlägga i dessa utom ringmuren utskjutande förskansningar; man bör aldrig förgäta, att det endast är mot fiender utom staden, som ringmuren får ega styrka. De facer af en bastion, som äro vända utåt fältet, kunna ej beskydda den derinom befintliga besättningen mot ett anfall inifrån staden, utom på ryggen och sidorna; men det finnes ej en vrå på något af våra torg, som icke erbjuder samma skydd. Vill man, i allmänhet taladt, drifva miss;roendet och försigtigheten till ytterlighet, så är let icke blott bastionerna vid ringmuren, som man rar att taga i betraktande. Månne man ej, hänlelsevis, äfven skulle kunna anse Stadshuset, Louvren, Tuileriträdgården, för borgar? . . . Men nan bör ej försvaga grundade farhågor, genom att örknippa dem med barnsligheter. Efter hvad jag redan visat, skulle garnisonerna de isolerade fästena, oaktadt deras svaghet, i synnerhet vara fruktansvärda genom lättheten ) Franska besättningen hade, på vilkor af fritt aftåg, nedlagt vapen och tågat ut, men Österrikiska öfverbefälhafvaren, Furst Schwartzenberg, gjorde den ej dessmindre till krigsfångar. Red. har ctara Anas ar 41 halwmmer men danna far

25 januari 1844, sida 1

Thumbnail