Aftonbladet – 24 januari 1844, sida 1

TE liga. Förbåller det sig likväl så? Jag skallupplysa härom genom nigra sifferuppgifter, efter hvilka hvem som helst kan besvara frågan. På fast mark kan en bomb om 434 fots diameter ej nedtiänga mer än omkring 3, fot djupt. De försök, sord anställdes i Braschaet vid Antwerpen 4833 hafva för en bomb om 2 fots diameter, vägande 4177 skålpund, gilvit 7 ; fots inträngningsdjupNär en bomb om 4 fots diameter icke träffar en mark, der han kan slå ned allt för djupt innan han springer, så spridas skärfvorna stundom ända till 4300 alnar från fallpunkten. Skärfvorna från jettebomberna vid Braschaet, vanligen 45 till antelet, kringkastades ej längre än 43 alnar från fallpunkten. De gropar, som uppkastades kring fallpunkten af dessa grofva bomber (iaddade med 39 skålpund krut) höllo tio alnar i diameter vid jordytan. Till följe af rönen med de gamla bomberna, påräknas 58 kubikfot uppvräkt jord för hvar kilogram (2 ?3A 09 skålpund) krut i laddningen i dem. Haubitsbomber göra föga verkan mot murar; de krossas sjelfva vid stöten, äfven då de afskjutas med svag laddning; men deras skärfvor äro farliga. Vid belägringar nyttjas de, så väl som mörsarebomber, till antändning af byggnader. Man landar då den vanliga sprängsatsen ned andra brännbara ämnen af serdeles tändande beskaffenhet. Till dessa begge tändningsmedel samt glödgade kanonkulor (hvilka sednare mycket brukades fordom), har man i nyare tider fogat Congreveska brandraketter. Med tillbjelp af så kraftiga förstörelseverktyg, påstås nu att en fiende skulle, inom de första dagarne efter sin ankomst framför Paris, kunna förvandla staden till en askhög och alldeles icke behöfva företaga någon ordentlig belägring. Medelst bomber ur mörsare och haubitser, glödande kulor och brandraketter skulle ban uträtta alit. Ett befästninpgssystem borde efter denna förutsättning endast äga värde, i den mån det kunde hindra fienden att nalkas inom skotthåll för sina antändningspjeser. Men en ringmur åger ej denna förmåga; alltså skulle en ringmur vara onyttig. — Mot denna slutsats tala likväl redan de måinga exempel jag ofvanföre anfört på bombarderingars oförmåga att med visshet tvinga en befästad plats till öfvergång; jag skall nu genom andra exempel afslöja orsaken härtill, och visa att den förstörande kraft, som man tillskrifver bomber, haubitskulor, glödarde kulor, brandraketter, alldeles icke är hvad man föreställer sig, så snart den icke användes mot städer, som äro byggda af trä. Jag slår upp en jurnal öfver de sednaste belägringarne på-Pyrenäiska hallön, förd af Jokn Jones, Engelsk öfverste, och läser der, angående belägringen af Burgos: Den 9 Oktober... Bela dagen besköt artilleriet kyrkan della Blanca med glödande kulor, utan att lyckas antända henne.n Kapitlet om St. Sebastian upplys r, at Engelsmännens belägringsartilleri utgjordes al 41 tjugofyrapundiga kanoner, 8 ofantliga karonader, 43 haubitser om 8 tums kealiber och 20 mörsare om 10 tums. Med allesammans besköts St. Sebastian oupphörligt, från den 26 till den 34 Augusti, utan att någon anmärkningsvärd brandskada kunde åstadkommas, och likväl fanns der både ammunition och andra brännbara ämnen i sådan mängd, att när staden, sedaa den blifvit intagen, olet antänd tillfälligtvis, nedbrann den nästan helt och hållet. På en barack af trä i fästet Urgel slungade vårt rtilleri en långvarig störtskur af haubitsskott, utan verkan. : Före stormningen af Konstantine hade man i lenna lilla stad inkastat emellan 8och 900 bomjer och brandraketter, utan att kunna tända nåson fortfarande brand. Jag är långt ifrån att härmed vilja påstå bomers, haubitsskotts, glödande kulors och brandra.etters oförmåga att åstadkomma eldsvådor; de ändelser jag omtalat visa blott möjligheten att läcka sidana vådeldar, som ett bombardement an förorsaka. Dylika påtändningar kunna till och ned blifva ganska förödande, när garnisonen är vast ara a ER nr RAR EE