Aftonbladet – 23 januari 1844, sida 2

Som jag oftare hörde honom tala sålunda, to jag en gång tillfället i akt och svarade, att et sådant medel visserligen fanns och ej kostade nå. got blod, utan blott ett stycke svår och besvärlig väg. , Prinsen önskade veta hvad jag menade, och jag erinrade honom om min gamla morbroder berr Theobald von Todtenstein och den lifsbat sam hans stamfader visste att bereda, och hvilke aldrig förfelade sin verkan, efter hvad kröniko: och urkunder hafva att förmäla. Prinsen hade hört omtalas denna dryck, me: kände icke den undersaga, hvilka Todtensteinarn berättade om sin stamfader, konung Kristian der Vises lifmedikus. På hans befallning berättade ja. bonom då, hvad här nedan följer, och bärmet nedskrifver jag för första gången historien 0n Todtensteinarnes underdryck, hvilken fattas i de ras arkif, som ej heiler går så långt tillbaka, e huru de sorgfälligt upptecknat alia sednare upp täckter, rörande naturens och läkarekonstens hem ligheter. f (Forts. följer.) — BropsBämnD vip MicHiGan. I nästlidne No vember kom Nogisqua, en indian af Potawatamy stam, på gränsen af Förenta Staterna vid Michigan till en amerikansk köpman och pantsatte sin rock oc sina öfriga kläder för bränvin. Någon tid derefte erbjöd köpmannen sin kund att åtgerge honom han kläder, och utomdess lemna ctt visst qvantum brän vin emot en liten blackig häst, som han sett när indianens koja. Nogisqua gick in på handeln. oc förde hästen till köpmannen. Men hästen tillhörd icke honom, utan hans hustru Riselda (d. v. s. de hvita dufvan)). Då den hvita dufvan, erfor attten nes man hade sålt hennes lilla bäst, kom hon i raseri