Aftonbladet – 23 januari 1844, sida 2

dom om utländska tidningar och deras inrättning, som Hr Grefven. Ty det behöfves blott en blick uti en engelsk tidning för att inse, att man der upptagerjoändligt mer bagateiler, än i de svenska bladen. Hvarje steg, som drottning Victoria eller prins Albert tager utom palatsets portar; kuverternas antal vid deras bord nästan för hvarje middag; förteckning på alla de personer, hvilka infinna sig på courdagarna vid hofvet, och beskrilning på hvarje ladys och hertiginnas klädsel dervid; de rika 2aristokraternes besök hos hvarandra på deras landtgårdar, och antalet af hundar och hästar vid deras jagtpartier; förteckning på rätterna till namn och beskaffenhet vid lordmayorns och andra offentliga middagar: allt detta utgör dagliga stående artiklar uti en välbeställd engelsk tidning. Detta hör till det aristokratiska lifvet. Går man åter ned i folklifvet, så upptaga tidningarna med den mest minutiösa noggrannhet allt hvad som hör till rättesångsoch polisärenden, icke blott till det hufvudsakliga innebållet af hvarje mål, utan merändels allt hvad inför domstolarne talas, och svaras med dertill hörande infall och afbrott, så att publiken har en så mycket som möjligt dramatisk framställning i smått och stort af allt, som kan tillhöra dagens krönika. Men just denna utförlighet och mångfald, hvilka söra en engelsk tidning till en behofsartikel och snart sagdt nödvändigbetsvara för alla klasser, är något, som mäktigt bidrager till och förklarar det stora inflytande, hvilket dena engelsha pressens ledande eller politiska afdelning äger på det offentliga lifvet. Ar det icke då besynnerligt nog, att en man med så praktiskt sinne, som grefve Frölich, skall puttra deröfver, att en svensk tidning egnar för mycket utrymme åt berättandet af händelserna för dagen? Vill man åter uteslutande se på det allvarsamma al en tidnings bestämmelse, så faller det sig tydligt, att denna icke endast är att arbeta för de politiska theorierna genom afbandlingar. Det är klart, att publicisten ingalunda bör lemna ur sigte det mål, som hvarje man med politisk bildning och karakter bör ega, att arbeta för sådana reformer i statsinrättningarna, som han anser nödvändiga eller ledande till.det allmännas båtnad; och detta tro vi icke heller att någon skall påstå Aftonbladet hafva alldeles försummat. Men i ett land med så svagt politiskt lif som hos oss, der man på 4 till 5 år emellan riksdagarna knappast hör knäpp eller kny af representanterna, icke ens de sjelfskrifna (hvilket är en punkt, hvaröfver grefve Frölich också med skäl klagat), och der adeln äfven härigenom visat, att dess politiska roll, väl icke såsom hofadel, men såsom ett sjelfständigt element bland folket, är utspelad; i ett land, der inga politiska möten hållas till öfverläggning om de allmänna ärenderna, och der folket öfver hufvud blifvit under långliga tider afvändt från det offentliga lifvet; i ett sådant land kan det nyssnämnda föremålet för publicistens verksamhet också endast blifva sekundärt, och den största nyttan af en tidning blir der, om vi så få säga, den negativa, nemligen att genom förvaltningsåtgärdernas och lagskipningens läggande undes allmänhetens ögon underhålla hos de maktegande och myndigheterna den helsosamma föreställningen, att inga större missbruk af dem kunna begås, utan att falla under opinionens domsrätt, den ganska få vilja eller kunna belt och hållet sätta sig öfver. Det positiva af publicistens åliggande måste der hufvudsakligen inskränka sig till att ifrån de missförhållanden, som yppa sig i det dagliga lifvet, genom förvända författningar eller maktmissbruk, draga slutsatser i afseende på nödvändigheten af reformer. De rent theoretiska afhandlingarne åter, som mera höra till lärostolen, kunna väl äfven för någon gång få rum i en tidning, men om grefve Frölich baft tillfälle att studera den stora allmänhetens smak, så har ban troligen äfven funnit, alt sådana afbandlingar, så framt de icke äro ganska korta, eller hafva någon bestämd åpropos at dagens händelser, äro de, som snarast öfverhoppas. Han har också i sin brochyr sjelf angilvit en ganska riktig regel i detta afseende i den satsen, alt en tidning endast pbör leda allmänheten till uppmärksamhet, men sällan till beslut och bandling,; men om Aftonbladet nu icke uraktlåtit detta vid förekommande tillfällen och då greiven sjelf benäget yttrat, att en stor del af publiken har ett obegränsadi förtroende för dess redaktion, hvilket är mer än vi vågat tillräkna oss: hvartill reducera sig väl då efter allt detta Hr grefvens anmärkningar? Men vi hafva redan för länge uppehållit läsaren vid detta kapitel, och afbryta således dermed, ehuru ännu ganska mycket kunde vara att säga, för att till slut besvara några anmärkningar i andra delar af brochyren. Pag. 25 läses: Aftonbladet har ofta i en före;brående ton lemnat landsortspressen att veta,