Aftonbladet – 22 januari 1844, sida 3

Ida, ulan att regerimaen nar ringaste ItlorDindel latt akta på deras råd. Provincialständerna i pr I vinsen Preussen hade anhållit, att riksständer få hela monarkien måtte införas. Härpå få den nedanstående svar, som in nuce innesluter al hvad landsfaderligheten har hugnande och: bi ltryggande att bjuda på, i stället för en konstit ltion. Vi tro oss denna gången förskaffa äfve de kraftfulle hos oss en redbar njutning, då bereda dem tillfälle, att läsa ett sådant kardina Idokument i absolutismens häfder. Det är af fö Ijande lydelse: Med hänseende till de önskningar, som blifv framställda om en ytterligare utveckling af sti derinrättningen, gifve vi våra trogna ständer fö Jonde tillkänna. Vår regerings handlingar äro t: ande vittnen, huruledes vi, alltifrån vårt up Istigande på thronen, varit betänkta på fullkon Inandet af ständer-institutionen. Men om bhbärvi det allvarligaste öfvervägande af våra konungyslit I pligter och vårt älskade folks sanåa bästa, städ: iledt våra steg och försäkrat oss om våra trogr ständers sammanstämmelse med oss, så skola oc hädanefter in.a sträfvanden, af hvad beskaffenht som helst, förmå oss, alt öfverila vår regering j lugna gång, och taga en annan rigtning än de: som vi, efter mogen pröfning, funnit ensam ny! tig för Preussiska momrkien, och: hvilken rig! ning vi redan uttalat i afskedet till den landtdas som hölls vid hyllninssedens afläggande. Hva våra trogna ständers särskilda framställningar an går, så utgå de i memorialet af den 27 Mars in nevarande år, från den åsigten, att behofvet allmänna landtständer lLlifligt kännes, och stöd derpå det förslaget, att de särskilda provincial Iständernes förenade utskott målte i afseende p allmän lagstiftning erhålla de rättigheter, som enligt författninzen a! den 43 Juni 4823, blifvi provincialständerne tillerkändes; att i följd dera de förenade utskottens arbetsordning och formell förfarande måtte förändras, och deras regelmessig sammanträdande bestämmas, Vi kunne icke fin na skäl, att lemna vårt biall till dessa framställ ningar. Hans Mcejt, vår i Herranom hviland Herr fader hor, i lagen af den ö Juni 1825, rö rande provincialständernes inrättning, åt den lands faderliga omsorgen förbehå!lit alt bestämma, nä ett sammankallande af allmänna landtständer vor nödigt, och på hvad sätt de skulle bildas ur pro vincialständerne. Då alltså, genom Guds rådslut bestämmandet häraf blifvit öföerlemnadt åt vå omsorg, hafva vi räknat det bland våra förnämst pligter, att underkasta de förhandvarande ständer institutionerne. det allvarligaste öfvervägande, oc göra oss reda för hvilken vidare utveckling då kunna moltaga och behöiva. Vi hafve derefter genom vår resolution af den 9 September 4840 kungjort våra trogna ständer i Konungariket Preus sen, församlade till hylinings-landtdagen, att v anse provincial-ständerne, sådane de blifvit grund lagde af H. M, vår Herr fader, såsom grundva len för hela ständerförfattningen i vårt rike, oc! att vi beslutit att befordra deras utveckling på den väg, som H. M., vår Herr fader, under sit ärofulla regering följt, och som erfarenheten visa vara rigtig. De af oss gemensamt med våra trogn: ständer år 48414 träffade anordningar voro, i en. lighet härmed, rigtade på provincial-ständerne: förfullkomnande, och dessa anordningar hafva äf. ven haft vigtiga följder, hvilka våra trogna ständer visserligen icke skola misskänna. Allt ni öfvergifva den väg, som blifvit vald, och djup ingripande i alla författningens förhållanden, äf vensom i provinsernes interessen, förändra bel: ständerväsendets organism, dertill kan icke någo behof inses, och ännu mindre något godt vara at förvänta af en dylik förändring af grundvaierne för statens lif. Att våra trogna ständers råd, mec fullt afseende på egendomligheterne hos de genom historia och författning olika provinserne, blilv: oss förelagda, och att der jemkning erfordras e mellan dessa egendomligheter, en sådan vinnes detta har i fullaste mått blifvit betryggadt genom den nuvarande inrättningen af provincialständerns i förening med utskotten. I intet hänseende felas seledes våra provinser lagliga organer, att bringa sina önskningar till vår kännedom. Under den redan bepröfvade och ostörda medverkan af desså ständernes organer i deras närvarande skick, skola vi blifva i stånd, att uppfylla vårt landsfaderligs hjertas innerligaste önskan, och rigta vår regerings hela verksamhet på befordrandet af vårt älskade folks andeliga och materiella välfärd. Åt det vig: tiga och vidsträckta fältet för lagskipningen, å befordrandet af åkerbruket, handeln, näringarne vetenskaper och konster, vilja vi, under Guds beskydd och med hans välsignelse,, i lugnets oc fridens tider, egna vår regerings krafter, utan at splittra dem genom en lösning af svårigheter, son icke är al behofvet påkallad, men hvilken skulle blif va oskiljaktig från en väsendtlig organisk förön dring af statsförfattningen. I utförandet af dett: vårt väl öfverlagda beslut skola vi icke låt: hämma oss, eller tillåta något sträfvande i ce falsk rigtning, till afvikelse från vår regerings fas utstakade gång, utan fastmera alltid med efter tryck tillbakavisa de försök, som möjligen i dett: hänseende kunde göras. Våra trogna ständer framställningar om en förändring i de förenad: utskoltens arbetsordning, motsvarande den förän. drade bestämmelse, som för dem blifvit föresla gen, äro genom det förezående besvarade, Mer detta hindrar icke, att ju dessa församlingars inre arbetsordning, äfven då deras nuvarande organi sation och bestämmelse bibehållas oförändrade efter redan vunnen erfarenhet kan göras mer oc mer motsvaranda ändamålet. Hvad cutlivan hi