Se här hvad jag svarar dessa välmenande men lättrogna medborgare. Har ingen sett murare och sprutmanskap bära 20 till 23 alnars långa stegar på a2xlarne, resa dem emot en vägg och klifva upp för deras svigtande steg? Man har sett detta; nå väl: tycker man — allvarsamt taladt — att dylika manövrer låta verkställa sig i en fästningsgraf, under en skur af drufhagel från fästningens kanoner? De klättrare, som genom ett slags underverk kunde på sådant sätt hinna ända upp till fåstningens krön; skulle helt visst komma lyckligast ifrån försöket ifall de blefvo krigsfångar. — Det bör ej förligas, alt äfven en general slutit siz till dem, som tro på möjligheten att med stormande kand ivtaga fästningar, späckade med srtilleri; så här yttrade sig nämligen Matthieu Dumas för några år sedan: Det är icke alldeles omöj!igt att hastigt fylla en förr vallgraf och storma en förskansninz.... Månne man ej bar exempel på stora uppoffringar af manskap, för att vinna e!t stort ändamål? Har man lömt den rysltiga storrcningen af Ismailow?). — Härvid har jag blott några ord att erinra: Ismailow, hvars fästningsmurar man omtalar sisom så lätt storms:de, hade icke nå-ra fästningsmurar. Hela fästningen bestod al botta jordvallar, med undartag af två skansar, och mot de sednare rigtades ej avfsllet. General Dumas antager dessutom icke möjligheten. att storma på annat vilkor, än att valigrafven är torr; men då vallgrafven omkring Paris kan fyllas med vatten ur Seinen, faller denna örutsältning af sig sjelf. Genom öfverraskning, säger man, skulle Paris kunna eröfras! Men Vauban, som vwisste hvad man i dylika fall förmår, förklarar sig deröfver på sätt som följer, med hänseende till Paris: Jag fäster intet afseende på öfverraskningar och förräderier, emedan staden är för folkrik att anfallas ulan-slora tillställningar, som skulle förråda allt; hvarförutan den plan jag uppzjort — nemligen för en bastionerad ringmur — utesluter alla slags baksinga spetsfundigheter, som kunde försökas i den väzenn. Genom öfverraskning kan man bemäktiga sig ett svagt detachement, en isolerad skans, en liten stad; men aldrig en stor fästning, omgifven af en sammanhängande linea af förskansningar och hbevakad af en talrik garnison. Erfarenheten har visat att de beläzrande, som under sådana omständigheter vågat sig upp på ringmuren, ha fallit som fångar i de belägrades händer. Ett al! våra landsortsblad, som inom den periodiska pressen vunnit en hög plats genom talang och fosterlandsnit, Courier de la Cöte dOr, uttrycker sig på följande vis emot fästningar afalla slag, former och storlekar: Månne inzen märkt att vi Fransmän endast äro rågonting i krig genom vår hetta och kraften af våra anfall: att vi ba behof af utrymme och dagljus: att vi måste kunna påräkna den omotståndliga styrkan af vår enthusiasm, och att i vår sednaste krigshistoria vi kunna räkna hundra vunna fältslag, men knappt en enda af de hjeltemodiga fäöstoningsförsvar, som förevigat Sagunts och Saragossas minne ? I denna harang träffas mer än en origtighet, som det är nödizt att utpeka. Den vältalige jurnalisten kallar Saragossas försvar hjeltemodigt. Jag medgifver öppet uttryckets lämplighet, så snart det inskränkes till den ädla och fosterländska sinnesstämning, som förmådde Spaniorerna att med kraft afvisa en styrelse, hvilken man ville påtruga dem med våld; men ur den militäriska synpunkten vore det vår ezen armå i Arragonien, som snarcre gjort sig förtjen af hjeltenamnet. Hvad är i sjelfva verket mera hjeltemodigt, än att eröfra en stad, när garnisonen, sammansatt af utvaldt manskap, är två till tre gånger manstarkare än belägringshären? En gång inkomna i löpgrafvarne, i de isolerade förskansningarne, befinna sig de belägrande i nästan samma ställning som de belägrade; de skickligaste, förståndigaste och djerfvaste i anfallet kunna då äfven anses för de anfallnas öfvermän äfven : försvaret. Slutsatsen är obestridlig; men den bekräftas dessutom af hundratals belägringshändelser ur vå: krigshistoria. Man talar om belägringarne på Pyreneiska half. ön? Men gafs det något ärofullare försvar a De: sar der, som Surarow fyltde vallgrafven med soldater, fallna vid den oupphörtgt fortsatta stormningen, till dess massan af liken slutligen bildade en bro, tillräcklig för nya stormande att rycka fram öfver. Red. hamdnermot RO