Aftonbladet – 22 januari 1844, sida 2

herre, som gåfve ut mycket, hade han skrifternw som der förvaras.n Det är natt, och du vill nu anträda den långa vandringen ?, . Min dotter, jag bar icke alltid varit en eremit. Jag kunde nämna ett stort namn, som jag burit, och mången natt har jag tillbragt till häst och i barnesk; derlöre låt mig-gå. Hvad som skall ske, måste ske snart. Men gå du till hvila. Din ungdom har nattro af nöden. Han gick, och länge blickade Maria efter honom. — Underbara känslor oroade henne; hvad bade hon ej allt erfarit under förloppet al det korta samtalet! Och alla dunkla barndomsdrömmar, undfallna ord, uppsnappade antydningar, hvilka hon i barnslig enfald icke gifvit akt uppå, blefvo henne nu lefvande och betydelsefulia. Verlden, som der låg så stor framför henne, var hennes .egendom och arf, och lofvade att i morgon smycka sig präktig och grann, för att gifva henne stilla hyllning såsom sin drottning. Och ändock hotades hon med vilda lockelser och synvillor. Menhimmelen öfver henne var hög och stjernklar, och för första gången betraktade hon den med mindre trånad. En bemlig ångest lät henne ana, att bon skulle lemna oskuldens frid på Helgonberget och aldrig finna den åter. — Hon gick tillbaka i hyddan, steg uppföre stegen, lade sig på mossbädden under taket och sökte förgäfves sömnen. Hennes hjerta klappade, hennes blod kokade, och hemliga röster hviskade till henne, att djerft våga gripa in i sitt stora glänsande öde. För att blifva herre öfver de onda tankarna, försökte -hon att bedja. Förgäfves! — Slutligen fann hennes ångest tårar, och hon gret, att hon så oskyldig-skulle blifva förföljd och anfallen. Först mot morgonen somnade hon in. Då var det henne som hörde hon röster och vapenbrak bakom hyddan. Hon gick uti fris luften. Der stod en mängd riddare i glänsande vapenrustningar :de knäböjde, blottade sina svärd, sänkte spetsarne och. ropade: Lefve vår drottning! En kostbar, rikt uppbetslad passgångare blef till henne framförd. Hon svingade sig lätt och behagligt i sadeln, och då riddarne glädtigt jublade