Aftonbladet – 22 januari 1844, sida 2

nu, och det redan anförda torde för detta tillfälle vara nog. i Genom hvad som blifvit anfördt, så väl uti berättelsen af den 4 April detta år, till fångvårdsstyrelsen, som uti min skrift af den 27 sisti. Maj, till Kongl. krigshofrätten, och nu här ofvan, tror jag mig hafva visat och styrkt: 4:0 Ått då den redan förut å fästning förvarade korrektonisten A: 442, Nils Jonsson ä serskildt fångelserum insattes, hvarken häktades en oskyldig eller förut fri person, ej heller skedde insättandet för tidigt. 2:0 Att jag ej ålagt Jonsson något serskildt straff för tredsko att ej göra reda för det han erkände sig hafva stulit, utan blott vid bestämmandet af den extrajudiciella agan för dess vanaritiga förbällande, tagit äfven trilskenheten i betraktande, 3:0 Alt jag icke ådömt Jonsson ken efter eHer utöfver Krigsarti icke hörde under nämnde lag. 4:0 Att det Jonsson ådömda hvarken var olagligt, emedsn det var i lag tillåten ex diciell aga, samt att denne ej heller varit omen eiler oskälig, emedan den icke öfverstigit hvad kricsmän af! olika grader, till och med underbefäl, enligt K-igsartiklarne kunna åläggas, och ej heller varit värre än det, som, efter hvad allmänt kändt är, i andra fängelser användts, 53:0 Att Jonsson icke behöft på sjukhu:et intagas i öljd af någon serskild hårdbet vid dsrgstraffets tilllelande, utan att intagandet der skett af ren menskighet och för lättare skötsel. 6:0 Att Jonsson till sin h:lsa, äfycn för framtiden, följd af den undergångne bestraffoingen, intet har utt befara. 7:0 Att jag icke öfver höfvan fördröjt asändandet af den af Fångvårdsstyrelsen, det panska obestämda ordet skyndsamligen, iaforårade berättelsen. Att jag deremot efterkom nämn styrelses, bestämde, föreskrift att berättelsen inom 24 tmmar insända. Anm. Detta skedde likvisst derföre ati berättelsen då redan var så nära färdig att den kurde tvärt afafslutas — och derför att då inga ang na militäriska göromål hindrade, men alldeles i af skäl att jag erkände eller erkänner Får elsen hafva rättighet fästnings-kommendant, : ant ordres liknande förelägga. Att genom komm nten till dylikt beordra fång-prest, läkare, förvaltare eller vaktmästare är något helt annat. 8:o Att, enligt författningarne; inom fästning, rättoch skyldigheter att låta straffa fångarne, tillhörer och åligger kommendant som skall avsvara för ordningens och säkerhetens vidmakthällande der; men alldeles icke vångvårdsstyrelsen — hvilken deremot äger till beifran anmäla om leg och författoinsar vid fångarnes behandliog blifvit öfvertri Aut jag således icke visat ohörsamhet emot I rdsstyrelsen i något der den ägt rätt att förordna. 9:0 Att då tjufsaken och skärningsförsiket behandlades extrajudicialiter skedde sådant i öfvertygelseatt sådant rätteligen kunde ske nar det stulna var återfånget, och blott en kappa a kvilven träffad; — samt — att, så borde ske, evär de mora!iske skäl, som i berättelsen äro , voro (efter mitt begrepp åtminstone) så vigtige och öfvervågande, att de af fästningskommaendant icke fi Je förbis s. Och af öfver-domstol, som äger att märke ej blott på dem döda bokstafven utan ock på den lefvanda anden, få och förtjena att tagas i noga betraktande. Samt slntligen : 410:0 Att Fångvårdsstyrelsen obehörigen sökt falla mig i embetet och i örigt, i fivre fall handlat, så, som den icke bordt handla. Icke allenast för den cen gång antagne ermen och det gamla bruket skull, — icke endsst derför alt saken nu först och närmast röjer mig, — utan äfven för att strida emot hvad orätt och orätlvist är; bestrider jag hvad Krigs-fiskals-embetet uti slutpåståendet emot mig yrkat. Med godt samvete öfverleimnar jag ru detta mål till Kongl. Krigs-hof-rättens bepröfvande, väl vetande att de saker äro få, om hvi!ka äfven de upplystaste och rättvisaste kunna vara af samma tanko, ialla delar, — och djupt kännande: att om jag är skyldig, så är är jag det mycket — ty jag har handlat med lugn och öfverläggning! Jag känner ock: att om jag blifver dömd, domen -må blitva hvilken som heldst; skall jag i följd af densamma möjligen komma att lida, mer — omöjligen värre, än gexom hvad mig redan drabbat — !!1! Stockholm d. 24 Aug. 1843. Åkerstein. — ) 4 bestraffaing hvariarne, eme:an han STOCKHOLM den 22 Jan.