Aftonbladet – 22 januari 1844, sida 2

söket utfärdade. I nu beskrifvet skick afsändes detsamma genom en vaktmästare till mitt qvarter här i staden, der jag då befanns. Då jag naturligtvis icke infann mig, beklagade sig styrelsen, uppgaf att jag var kallad för att förklara mig rörande förhållandet med Jonsson och ålade mig förnyade gånger att uppgifva hvarföre jag icke kom — men hvilket allt icke hade någon annan verkan, än den så högst obehöriga kallelsen haft. Detta såsom ett exempel. Mer än en gång har jag genom underlåtne åtgärder af styrelsen haft svårt att !ugna fåbgarne och bland dem bibehålla ordning. Förlidne höst, vid tillfället af 9:ne korrektionisters rymning, föranläts jag tillskrifva styrelsen som följer: Utdrag af A 459 — Bland flere af fångarne råder en dyster sinnesstämning, rära gränsande till förtviflan, — De misströsta om frihetens återfående, äfven då de en längre tid uppfört sig väl — De hafva länge hoppats på någon ändring i sitt öde, och att en eller annan af kongl. styrelsens herrar ledamöter skulle komma bit, — för min del anser jag ett sådant besök vara högst vödvändigt, äfvensom att skjortor erbållas. Till vinnande af större säkerhet. erfordras en eller annan förbättring vid fängelset, hvarom bäst på stället kan tagas kännedom. Af garnisonsmanskapet får ej fordras för mycket — de äro till antalet alltför få i förhållande till. den t:ägna tjenstgöringen, som dels är ganska tung, dels högst ansvarsfull. -Underbefälet får föga eller ingen hvila — sådan är dock nödig om man skall kunna hålla ut och vara vaksam. Waxholms fästning d. 3 Augusti 1842., Och då icke långt derefter en annan fånge från arbetet försvann (han hade kastat sig i sjön) skrefs nedanstående: Utdrag af 2 164, — — — — Rörande sinnesstämningen bland fångarne, hvilken jag anser hafva nära sammanhang med båderymning och försvinnande, tror jag mig böra erinra om hvad redan uti min af d. 3 dennes, M 459 anfördt blifvit. Det onda är i tilltagande —! Waxholms fästning d. 45 Aug. 1842. Något derefter höll chefen för fångvården mönstring med fångarne på Waxholm — men — beklagligen följde deraf intet. Märkeligt måste det händelsernas sammanträffande förefalla, åtminstone mig, att herr generalauditören m. m. J. P. Neizels inspektion af fångarne på Waxholm skulle råka att ske på vintren utan alla sådane uppmaningar, som förut under den vackra varma årstiden (enligt hvad här nyss ofvan är vordet anföråt) voro nödige, och utan att Jonsson på behörig väg, genom slottsvaktmästaren, platemajoren och kommendanten, till fångvårdsstyrelsen anmält något klagomål. — Märkligt måste förefalla, att inspektionen kom att inträffa just då jag för första gången, efter öfver 3:ne månaders tid var utur fästningen frånvarande. — Märkeligt, att en af herr generalasuditörens resesällskap tvenne serskilta dagar, här i Stockholm skulle fråga just mig: till råds, huruvida isvägen till Waxholm vore säker att färdas —!?! Märkeligt är att vid tillfället af inspektionen blott de 2:ne fångar klagat, som, under den tid jag fört befälet, emot medmenniskor användt knif —!?! Märkvärdigast af allt är likvisst, att herr generalauditören i embetsberättelsen om sin förrättning kunnat tillåta sig säga: efter hvad jag erfor, voro fångarne ännu okunniga om den af Kongl. Maj:t i nåder anbefailte inrattningen af arbetskompagnier, hvarigenom deras ställning i så betydlig mån kommer att förbättras. Sedan jag derom underrättat dem — — — blefvo de fullkomligt tilfredsställden. Jag påstår: att ettdera har herr generalauditör J. P. N tzel på det ytligaste efterfrågat huru sig förhöll med fångarnes vetande om inrättningen af arbeiskompagnierne, — eller: har han mot bättre vetande sagt en påtaglig och uppenber osanning! Hans uppgift är i hvilketdera fallet som helst, vid ett tillfälle sådant som detta, lika ovärdigt som oförsvarligt! Hans embetsberättelse har icke allenast afgifvits till det verk, för hvilket den var ämnad — den har äfven af detta blifvit framlagd inför Kongl. Maj:t! och blifvit allmänheten genom tryck meddelad. Hvarenda fånge på Waxholm visste:att arbetskompagnier, enligt Kongl. Maj:ts nåuiga befallning, skulle formeras. — att manskapet, i följd deraf, efter förut föröfvade förbryfelser, skulle indelas i klasser 0. s. Vv. Detta allt visste fångarne långt innan herr generalauditören den 6 Mars infann sig på fästningen. Om jag försättes i tillfälle att tillfråga dem derom, skola de säkert alla sådant erkänna. Hvaije man, b:fäl, trupp och öfrig personal på fästningen hafva sig bekant, att så förhöll sig. Utom det att jag högt förkunnade sådant inför de uppställda fångarne, talade jag ofta med dem serskildt om arbetskompagnierne, och uppmanade dem till lugn och förtröstan samt godt uppförande, under afbidan af verkställigheten. — Tvennce serskilda gånger voro fångarne, en om en, till mig inkallade, i platsmajorens närvaro, för att fullständiga uppgifterna till klassindelningen för kompagniernas formerande — och för att sjelfva öfvertyga sig, det mannamån ej ägde rum — Herr generalauditören borde, innan han skref om denna punkt i sin embetsberättelse, hafva betänkt, att fångarne sjelfva arbetade på förändringen af Riadökasernen, i och för emottagandet af det ena kronoarbetskompagniet —! Mera vore ännu att anmärka vid herr generalauditörens embetsberättelse, men tiden medgifver det ej