Aftonbladet – 22 januari 1844, sida 1

lät hon dem swndom förmå sig att sjunga en from sång. . En sång framför alla andra ville man dock ständigt höra ånyo. Maria bade diktat den till det helgons ära, som var afkonterejadt på altarbilden i hennes kapell, lidande martyrdöden. Den lydde sålunda: : s Himlafridens hymner, klingen! Sjungen, Jjusets genier! svingen Palmerna i stjerneringen! Han, som förblödde För oss och dödde, Krönser dig i ljuset. För hvad du qvaldes Tungt, då du dvaldes Fjerran bimlahuset. Helgonen gädas Högt, då du hädas Och dig plågan bränner; Engler i höjden Afundes fröjden, å Som mattyren känner. 1 vallfärd komma De helga fromma Till din hvilokammar, Der ske mång under I bönens stunder, i . Då andaktsfulla bjertst Mlammar. . Och de enkla bergherdarne, som hörde henne så sjunga och jemförde benne med sina hust och döttrar, såsom dessa talade och sjöng HETTAR färdiga att se i henne ett öfverjordiskt obj måhända traktens skyddshelgon sjelf. Sr vägen . Men om Marias ungdomliga sinne gladde sig: åt denna triumf, så såg eremiten detta med mö ; med mörka blickar, och berättade hon honom ett lyckadt earn det Hen sagt nizon olycklig, eller uppia st ör honom några lysande ställen ur sina straffpredikningar, så visade han henne tillba. ka och sade knotande: Tyst barn, ty du älskar lig sjell mera, än de ord du uppsnappat af mig