Aftonbladet – 22 januari 1844, sida 1

DEN STORE VETENSKAPSMANNEN ARAGOS TRE BREF OM FÄSTNINGSVERKEN KRING PARIS. : Z Tredje brefvet ). (Forts. fr. Fredagsbl.) En ibland de invändningar, som vanligen anföras af hela befästningsplanens motståndare, har! följande lydelse: Tiden att offra kostnad på fästningsverk är: förbi. I våra dagar göra krigshärar sällan nytta utan på öppna fältet. Endast de stora fältslagen afsluta numera folkens förtärliga tvister. Må man då sysselsätta sig ensamt med armåen; det vär både mera säkert och mera ekonomiskt.n Några facta äro nog, för att afgöra huruvida dessa idter voro en bekant stor härförares, som: ingen lärer anklaga lör armåeens åsidosättande. — Emellan 4800 och 4813 använde Napoleon mer än 470 millioner franes på fästningsarbeten. — De skriftställare. och talare, mot hvilkas åsigter jag här uppträder, glömma att fästningar mångdubbla härars förmåga, och att en god fästning fordrar i medeltal en sex till sju ånger starkare belägringshär än garnisonens antal, för att intagas. För att :minska vigten af fästningsverk, har man jemfört hvad de kosta med. kostnaderna för en ovanlig tillökning af armåen. Till svar derpå må anföras följande ord af Carnot, vid ett tillfälle 4789, da man föreslagit att rasera alla fästningar: Från nedläggandet af grundstenen till den äldsta bland våra fästen, intill vår tid, hafva dessa pnationalmonumenter, som Frankrike så ofta fått tacka för sin rätldning, ej kostat så mycket, som ensamt vårt kavalleri, under de sista tio freds-åren. Man bar emot fästningar i allmänhet anfört en annan sats, så lydande: Hvarje trupp, som stänger in sig bakom fästningsmurar, är förlorad för segern, Denna sats, sann eller falsk, angriper ej min åsigt på något vis. Jag har satt mig emot detacherade fästen, derföre att en del af våra trupper deri skulle komma att instänga sig oundvikligen; jag har i stället yrkat på ringmurens bruk, emedan detta slags fästningsverk I kan försvaras genom stadens befolkning och lemnar armåen frihet i sina rörelser; jag upprepar I härvid än en gång Napoleons ord, att för en fästnings försvar äro män tillräckliga, men soldater behöfvas icke. . Man har till och med sett sig om i ordspråkens rustkamrar, för att strida mot befästnings1) Detta bref, som är egnadt åt vederlägdgningen af I inkasten emot befästningar i allmänhet och mot I nyttan af ringmuren kring Paris isynnerhet, bör jas med granskningen af en för kort tid sedan I i Paris utgifven brochyr (Essai sur des nouvelles considerations militaires), hvilken söker bevisa ej blott onyttan, utan skadan af alla fästningsverk, och stöder denna paradox på ett algebraiskt teorem. TInkastet har i Arago — en ibland samI tidens störste mathematici — träffat sin man: Arago visar, genom några enkla demonstrationer, att hela teoremet hvilar på ett rälnefel. Det tordt vara nog att här hafva nämnt detta resultat, utar att taga läsarens uppmärksamhet i anspråk för der algebraiska diskussionen. Vi hafva således förbi gått den, och börja med det andra inkastet i ord ningen. Red.