Aftonbladet – 20 januari 1844, sida 1

expedierande af den utaf fångvärdsstyrelsen äskad Serättelsen — eller derföre: att de öfrige göromåler varit angelägnare än ifrågavarande berättelse. Med anledning af första delen af förenämnde an märkning bifogas härjemte den nu tjenstfö rättende kommendantens bevis: att ifrån den 48 Mrs, då jag emottog fångvårdsstyrelsens första skrifvelse om iesan dandet ef. berättelsen till d. 2 April, då den afgick. till Kommendantsembetet ankomne skrifvelser voro icke mindre än . . 44 och afgårgne — d:o — derifrån likaledes . . . 14 ehe på: blott 46 dagar .....s...c-in S:a 28 ex deditioner, som : fordrat handläggning, hvilket ätminstone för mig synes vara ett gauska drygt antal. och som, då adjutant icke finnes, upptogo ganska mycken tid blott med: pennan, förutan den som erfordiades till nödig omtanke. Å Hvad åter beträffar vigten eller bety? enheten ar den infordräde berättelsens expedierande, jemförelsevis med öfrige skrifvelsers — eller med andre göromåls verkställande eller uppskjutande — skulle blotta specificerandetblifva ganska vidlytigt, och utredandet af: det. större eller mindre värdet än mera tidsödande, EW grundligt och rät vist omdöme derom skulle blifva mycket svårt att fälla utan på stället :öregången noggrann undersökning om mer ån ett förhållande, Brott i förbigående tillåter jag mig nu nämna: att då jag den 48 Mars med posten emottog fångvårdsstyrelsens bref, som infordrade berättesen, hade jag nyss bö:jat renskrifningen af ett info:dradt underd. ubllåtande i militäriskt äm. e, hvilket upptager svära fyra ark, lika tätt skrifna som detta, och hvilket abete var af beskaffenhet, att det af mig personligen borde förrättas, och icke fick fördröjas. Bevis för denna uppgift kan lätt anskaffas, ehu:u. det icke kunnat ske inom den tid, som nu ti!l detta memorials afgilvande blifvit mig förelagd. Evsamt och utan bevis är allt hvad jag å embetets vägnar under den ifrågavarande tiden företagit, skulie: det ock vara utan juridisk afgörande : betydelse; på dessa förhållanden anhåller jag vördnadsfullt få fästa Kongl. Krigstofrättens uppmärksamhet. . Utan allt. betänkande förklarar jag bestämdt, att jag ansåg och anser berättelsen till Fårgvårdsstyrel-en om förhålandet med Jonsson såsom det minst vigtiga och brådskande af allt, som fån d. 48 Mars till den 2 Apil förekom. Detta omdöme grundar sig derpå: 4:0 att saken icke rörde något, hvarföre vid Waxholm finnes befästsingar eller fästning, ej heller något hvarföre Kongl. Moj:t der förordnat kommendant; och 2:0 derföre, att med Jonsson var alideles ingen far:, hvarom ocså fångvårdsstyrelsen andra postdagen efter infordrandet blef underrättad genom läkarebetyg. Att fångvårdsstyrelsen sjelf icke ansåg inkommandet af berättelsen så särdeles angeläget, afven då föreskrift till mig utfärdades att a!sända den inom 24 timmar och med .xira post — synes klart och bestämdt deraf, att sedan sistnämnde beslut var fattadt och bref derom skrivet, hlef detsamma dock icke frön fångvårdsstyrelsen asändt förrän det var ett par dagar gammalt — och ankom då med ordinarie posten. Om tid tillika med verklig reda i saken borde vinnas och blott endera skrifvelsen afsändas med extra post, så hade det gifvet bordt vara fångstyrelsens — och — var tidens vinnande här det enda vigtiga, så bade extra post för båda skrifvelserne bordt begagnas Om detta förhållande lärer icke kunna finnas mer än en tanke — och numera, troligen iche heller derom, att kostnaden för extra posten var en alldeles överflödig utgift. Då icke allenast för mig, utan äfven för öfrige fästningskommendanter, men främst för statens tjenst, af mycken vigt är, att kongl. kiigs-hofrätten nu må komma i tillfalle alt åtminstone något värmare lära känna förhållandet emellan fångvårdsetyrelsen och undertecknad i egenskap af kommendant på Waxholm, sådant det varit sedan straxt efter det jag emottog nämnde befäl — anhåller jag vördsameligen att här nedan få anföra åtskilligt i detta afseende upplysande. Om dessa upplysningar för tillfatlet icke kunna blifva så fullständiga som jag det i och för saken önskade, äro de dock nu af mycken betydelse, då hvad som sig förut tilldragit har närmaste sammanhang med hvad som efterföljt. Utom desse föregående förhållanden — eller rättare sagdt missförhållanden (hot ka icke i tid och som sig bordt blifvit undunröjde) — lärer icke nu ifrågavarande mål emot mig blifvit väckt. från den 24 Maj 1842 vill den 8 April 1843, elier under den tid jag förde komrmendantsbefälet, utgjorde skrifvelserna: Rörande Fångarne... 80 Ankomne : i D:o Andra Ämnen 105) 185 — och ; . (Rörande Fångarne... 403 ! Afgäångne: i D:o Andre Ämnen 29) 192 — eler på 322 dagar . so sm . 575. Om häraf synes, att kommendanten varit så överhopad af skrifverier, :som hän det visserligen icke, i följd af embetets: natur och beskaffenhet bordt vara — Så SYnes äfven att då öfrige ämnen varit föremål för tidlsammans 192 skrifvelser, har fångväsendet ensaffu framkallat 483 eller helt nära hälften af den tunga bördan! Utdrag af min skrifvelse mM 447 tll kongl. styrelsen öfver fängelser och arbets-inrättningar i riket. Det äskade missivet har jag nu ärån hårigenom jemte den återsända handlingen om igen insändan — (den ifrågavarande handlingen var slottsvaktmästarens reqvisition å redan en gång förut genom min företrädare reqvirerade skjortor m. m, för fångarne. Den sednare reqvisitionen Vår af platsmajoren behörigen påtecknad, men återsändes af fångvårdsstyrelsen derför, att den icke åtföljdes af serskild skrifvelse, om igen, från kommendanten —!) och tror mig numera icke böra underlåta nämna: att äfven jag kan intyga pbehofvet,:serdeles af skjortor. Beklagligen märkes nämnde behof af mång flere än mig, ty talrika främmande besöka fästningen nu un,der den vackra årstiden, och förekommas kan dä icke. att de både få se och höra, huru med fångarnes peklådnad är beskaffadt. VAf 48 st. skjortor fela 49 st. ettdera alldeles ellet äro de så i trasor, att de lämpligast kunna -kallas lumpor. ia SA ktninssfullt torde iag vid dotta tillfälle få erinra