Aftonbladet – 20 januari 1844, sida 1

Hr MAJOREN ÅKERSTEINS RÄTTEGÅNG. Med anledning deraf, att Aftonbladets Red: nyigen meddelat majoren Åkersteins underd. besvär mot krigshofrättens utslag, har bemälte br major begärt, att red. äfven måtte meddela en ahnan skrift, som han uti besvären åberopat, såsom af vigt och intresse för sakens bedömande. Detta bar red. ansett sig ej böra förvägra, hvarföre skriften här följer: Till Redaktionen af Aftonbladet! Af mig till Kongl. Möoj:t ingifpne besvär öfver den del af dom, som mig emotgått, hafva för få dagar sedan genom red. blifvit allmänheten meddelade. Då detta skett genom red:s egen försorg; men jag uti besvären tillika, på: der anförde skäl, i underd. anhå!lit, det Kongl. Maj:t täcktes taga kännedom aftrenne till målet hörande skrifter, såsom om de uli besvären voro ordagrant intagne, samt omnänmnde skrifter äro för målets rätta bedömande väsendtliga, får jag härigenom äfven hos red. begära, att de 2:ne som ännu Icke varit tryckte, måite liksom besvären, ai hvilka de utgöra en vigtig, enligt fleres tanke den vigtigaste delen, blifva uti Aftonbladet intagne. Om jag måste tro, att den del al frågan, som mig personligen röter, för de fleste läsande är af föga betydelse — ja till och med af mindre än obetydligbeten af poriginalitet, eller egenhet i skrifsätt — så är jag deremot förvissad, att sjelfva saken är nog betydelsefull att väcka deltagande hos hvar man, som rätt i bröstet känner att han är Svensk — och i hjertat att han är menniska. — Stockholm MI ABA Akerstein. Till Kongl. Krigshofrätten 1 ; Härjemte återställes vördsammast Krigsfiskalsembe tets, memorial och slutpåstående, dat. d. 4. dennes; tillika med öfrige under ett sigill befintlige, till målet hörande handlingar. i i Då redan svaradt är, ä allt som i Krigsfiskalsembetets sednare memorial, ånyo, emot mig blifvit anföråt, tgor jag mig icke böra omskrifva mitt försvar i dessa punkter; endgst öfver tvänne nya, och som mig synes, mindre väsåhdtliga anmärkningar, begagnar Bly tillfället att något i korthet yttra. Den första anmärkningen förekommer i 4:a punkten och beträffar af Krigsfiskalsembetet saknad bevisning till stöd för min uppgift, att innan Jonsson insattes. i cell, han utbjudit en del ar det stulna. För mig är omöjligt fatta, hvarifrån hemtats det ringaste tvifvelsmål, att så icke förhöll sig. Angilvelsen mot Jonsson skedde af de tvänne fångarne till mig i enrum och-under anhållan, atticke inför de öfrige blifva nåmngifne. Hvilken skall då kunna utfärda ett lagligen giltigt bevis? Ehuru Krigsfiskalsembetet fortfar att anse den till stölden skyldig befunne Jonssons inställande, tvånne dagar förr än han, sjelf bekände, i serskildt fänge!serum, såsom fri, välfrejdad mans olågliga häktande, vågar jag tro, att efter hvad redan till mitt försvar anfördt blifvit inför Kongl: Krigshofrätten, den ifrågasatte bevisningen icke kan vara erforderlig. Om tjuf blott på egen bekännelse, men alldeles icke på