Aftonbladet – 19 januari 1844, sida 2

oyhet för ins. och troligtvis för hela tyska församlingen, ja, i trots af Biets försäkringar derom, har ins. svårt att öfvertyga sig om sanningen deraf, emedan det icke är troligt, att en så gudfruktig man som hr R. skulle kunna handla så rakt emot det emellan hosom och tyska församl. upprättade kontrakt, hvilket förpligtar hozom att alldeles öfvergifva sin förra befaltning. Med skäl kan nu frågas: hvad är då hela händelsen annat än ett försök af ca reformert prest, att göra intrårg på den luthersa kyrkans område, hvilket örsök man efter Biets egna ord måste motarbeta? Eller skulle icke det vara en sanni:g, att om kyrkoherden R., som, innan han blef luthersk prest, redan var reformett pastor, äfven efter sin öfvergång till vår kyrka bibeböll sin förra öfvertygelse, att, säger jag, en reformert prest hadsa säte och stämma i ett lutherskt konsistorium? Som insändaren ifrån början ej haft någon annan mening, än att detta kunde skada vår kyrka, och Biet är af samma tanke, sä är allt vidare ordande om den saken öfverflädigt. Men, kunde man fråga vidare, har då Bict verkligen velat försvara kyrsoberden R., eller spelar det emot honom ctt falskt spel? Arvcäortikelförfattaren hr R:s verklige vän, eller saknade han blot förmågan att försvara en sjuk sak, ciler har han kanske med flit velat göra den ännu sjukare? Ins. tror likväl, att Biet har haft den afsigten, att uppträda för kyrkoherden R., men att det skall få föga tack af sin skyddling för sitt försvars. Beträffande den theologis:a delen af Biartikeln, kan insändaren som en simpel medborgare ej inlåta sig i strid med Biredaktionen, som består af lärda theologer; likväl kan ins. törsäkra, att han tror sig veta, hvilken skilnad det är emellan vår troslära och den reformerta, om ej hans lärare missledt honom. Fastän ins., som redan nämnt, endast är en simpel borgersman utan vetenskaplig bildning, är hans själ likval så myc:et upphöjd, att Biets kraftuttryck om enfaldighet, dumhet, oförskämdhet o. d. ej röra honom det minsta; ty det är ju bekant, att ett bi icke ir utan gadd. Men som litväl Biet med alit sitt ovett ej har verit i stånd att bestrida sjelfva händelsen, som ins. omnämnde i sin förra artikel, så anser han su saken vara agjord ifrån hans sida och lemnar all vidare polemik derom åt de lärda, som kunna bafva tid, håg och kallelse dertill. Utomdess skulle kanske ett närmare skärskådande af alla biomständigheter ganska mycket misshaga kyrkoherden R., som redan nedlagt saken och önskat att den måtte blifva glömd. Medlem af Tyska församlingen. , AA