Aftonbladet – 18 januari 1844, sida 1

annat, en trappa högre upp, upplystes nu; imed lertid försvabn det-äfven här, och visade sig er stund derefter i hörnet af Norrmanniska byggna den. Till hennes största förvåning såg bon: lju set nu närma sig mer och mer. Än upplyste ett fönster i korridoren, än försvann skeret de och syntes i ett annat. Det var icke vågon villa af månljusets brytning, det var verkligen: ett i Norrmanniska byggnaden kringvandrande ljus. : Ju mera Julia tänkte på denna omständighet, i desto större ångest råkade: hon. Skulle hon väcka upp sin väninna och omtala hvad hon sett? skulle hon kalla sitt tjenstefolk ? Oviss or hvad hon skulle företaga sig, gick hon in i. nästa rum; men här sof Beatrice, vid skenet af. der dunila pattlampan, så lugnt, att grefvinnan icke hade hjerta att störa hennes slummer. Juiia gick åter ut och satte sig vid: fönstret, men allt va) nu tyst och stilla, och bon kunde icke märks något ljus mera i den Norrmanniska byggnaden Hon började åter komma på den tanken, att det likväl. varit en reflexion af månskenet, som försatt henne i: sådan fruktan. vyÄr icke jag ett barn ? sade hon halfbögt för sig sjelf. -Är ticke jag ett barn, som så dåraktigt låter skräma mig af ett ljussken, under det jag är i min,säkra bonifg och allt omkring mig är tyst och stilla? — Och likväl, hviskade plötsligt en röstihennes öra, likväl skulle ni vara förlorad, om icke en vän vakade för er säkerhet. Julia ryste till, liksom träffad af ett elektriskt slag; hon såg sig om och igenkändesi det bleka månljuset — TLandolinas ånsigte! Hon ville ropa på bjelp, men. rösten: nekade henne sin tjenst. rv —