att sätta dess egen befolkning i stånd att försvar sig, äfven emot den mäktigaste fiende, måste sta den omgifvas af en sammanhängande befästning som är murad och försedd med bastioner. Ja tiliäsger dock, med öfvertygelse, att ett så be skaff.dt värn vore fullt tillräckligt för behofvet Innan jag undersöker de inkast och betänklig heter, som röjt sig äfven mot detta befästnings sätt, skall jag förutskicka några intyg till des förmån af våra första inhemska auktoiteter i dett ämne. Omkring 4690 afgaf Vauban ett betänkand: öfver nödvändi,heten att befästa Paris. Vauban vitsord är obestridligt det förnämsta, som kar åberopas i elt sådant fall. Men Vauban ville at befästningen skulle bestå al en sammanhängand: ringmur, utrustad med bastioner. Härvid böj likväl noga ibå kommas, att den ryktbare mar: skalken icke undersökte frågan ur någon an: nan synpunkt, än den militäriska. — Betänkan det af 4690 är ej det enda, hvari Vauban utta lar sin åsigt om nödvändigheten af hufvudstaden: befästande. Femton år sednare, 4705, framlade har för Ludvig XIV en afbandling härom, hvari har uttryckliven törklarade, att befästandet af Pari: är en o.ndgänglig åtgärd, för att sätta landet fullkomligs trygghet. I de arbeten, som Napoleon lät utgifva i sit! eget namn, eller till hvilkas redaktion han bidrog mer eller mindre omedelbzart, inskärpte han huru farligt det vore, att låta Paris sakna ett sjelf. ständigt försvarsverk; men med ett sjelfständig! försvarsverk mente han en ringmur med 80 til 90 bastioner, och ingenting vidare. Napoleon insåg, att bufvudstadens befästande skulle förms fienden till helt andra krigsplaner, än dem som kunde väljas om Paris fortfore att vara obefästadt, och att detta infiytande på fiendens krigsplaner vore helt och hållet till vårt lands förmin. Ealigt hans tanka, vitsordad dessutom al en sund slutkonst i allmänhet, skulle hufvudstadens befästande icke locka kriget till hufvudstadenpsgrannskap, utan tvertom aflägsna det derifrån General Haxo inskränkte sig ej till obestämds åsigter, till blotta utkast; likasom Vauban, hade han uppgjort en detaljerad befästningsplan för Paris; det var likaså en sammanhängande ringmur, utan några detacherade fästningsverk. I afseende på nyttan af vår hufvudstads befästande och arten af fästningsverket, kunna de, som tillstyrka anläggandet af en ringmur, alltså stödja sig på de största och mest berömda militäriska auktoriteter, som Frankrike ägt, och på deras kategoriskt uttalade betänkanden. Motståndarne mot al befästning af Paris, äfvensom bastiljernas Seider, kunde förutse att de vacklande opinivnerna — och dessa utgöra alitid mängdens — skulle förr eller sednare sluta sig till det system, som understöddes af Vaubans och Napoleons namn. Det var alltså i sin ordning, att de skulle söka sätta citation emot citation, och att, såsom den sista nödfallsbjelpen, förespegla de begge berömda fältherrarnes yttranden såsom obetänkta infall utan mera vigt, än ålderdomssvaga gubbars nycker. Om — har man sagt — om Napoleon hade ansett befästandet af Paris påkalladt, hvarföre tänkte han ej derpå, när Tuileriernas källarhvalf voro öfverfyllda med millioner?, — Denna invändning kan likväl knappast vara allvarsamt menad. Att arbeta på belästandet af Paris, skulle hafva förefallit hela verlden som en dårskap på den tiden, då man i förteckningen öfver kejsardömets provinser läste lepartementerna Elbemynningen, Wesermynnin;en, Zuyderzte, Apenninerna, Rom, Trasimene, och då vår armås förtrupper stodo vid Weicheln. — Men — år 41813 befallde Napoleon, att Paris skulle befästas: förskansningar kring hufvudtaden fann ban nödvändiga då; öfver detta fatum kan ej tviflas. Och hvad Napoleon ville uppföra kring Paris 4813 och general Haxo börade anlägga, det var en sammanhängande beästning. i Men,, erinrar man, det var ju blott en vall, f mull och sand! — Men, frågar jag tillbaka: unde väl då, vid den öfverhängande faran af en Nvasion, nåson tanka uppstå på ett bröstvärn geast af murverk, eller på arbeten, hvilkas fullndning skulle fordrat fiera års tid? — Man har anmärkt, att äfven då anlades detaherade fästen. Men kunna väl några förskansingar omedelbart intill vallen och öppna inåt en — t. ex. redutten vid Belleville — ställas å minsta vis i jemförelse omed de detacherade istena? Man må, så långt samvetet medgifver, klandra apoleons åsigter; allting kan omskiftas; men må jan ej påstå, att den store härföraren förkastade nfvunstadens befästning: ty jag har då föliande