Aftonbladet – 17 januari 1844, sida 3

tor en oordcentng OcH Oatiig tTtiIbad, ot HU Edatdu UVA urder tilltal för ofvannämnde grofrva brott. (W. W) BLANDADE ÄMNEN. — Engelska tidningen Spectator innehåller följande tänkvärda -betraktelser, i anledning af den aflidne konungen af Holiand: S : Eiter grefvens af Nassau död är Ludvig Filip den endå monark -i Europa; som redan vid den första franska revolutionen beann sig i den belägenhet, att kunna taga andel i statssngelägenhetern2. Också blefvo begge dessa öfverlefvor af tiden före nämnde revolution revolutionära Kkonungar. De hade att tacka revolutionen för sina kronor. Utan denna tilldragelse skulle s-kert den ene ännu varit endast en prins a: blodet i ett legitimistiskt konungarike, och den andre ständig president i en legitim republik. Men påstöien och motstöten af dekonservativa och rörelsegrundsattserna drefvo dem utur deras naturliga ställning, samt försatte dem, efter något iramoch återfarande, på thronen. De tillhörde icke antalet af gamla beherrskare, utaf samma art som Ludvig XVI, hvilken bokstafligen förlorade hufvudet, eller som Georg III, hvilken likneisevis förlorade sitt, eller såsom en annan, hvilken aldrig hade något att förlora; utan de bildade en öfvergångslänk mellan den gamla verldens suveräner samt de unga innehafvarne af Spaniens och Portugals revolutionära throner och det reformbillförvandlade Engiand, äfvensom de icke mycket äldre innebafvarne af Preussens och Rysslands throner. Efter grefvens af Nassau död är blott en af dessa öfvergångs-länkar qvar. Snart befinna vi oss i en alldeles ny verld, och skåda mellan denna och den förgånsna en afsrund, hvilken icke är så bred, men lika brolös som de, genom hvilka vi befinna oss skiljda från de feodala och klassiska tiderna. Enhvarshar sin bestämmelse i denna verlden, ban må nu lösa en uppgift eller endast genom sitt exempel gifva verlden en lärdom. Tagen lemnar den krets, i hvilken ban rört sig, helt och hållet oförändrad; om ock förändringen ibland är så ringa, att man knappast kan blifva den varse. Wilhelm I af Holiand hörde till dessa infinite simal-arbetare. — Tillfälligheten af hans börd och händelsernas lopp, på hvilket han hvarken utöfvade eller sökte att utöfva någon inflytelse, förde honom till tbronen. Anda till det ögonblick då han fattade uti den af landtmätarne i Wien och Verona svarfvade spiran, var han föga mer än ett viljelöst verktyg i andras bänder. Den enda nytta han gjorde efter sin thronbestigning var att han botade verlden för en sentimental förbländning. Denna förbländning bestod i den falska uppskattningen af sådana konungars värde, som äro så kallade goda husfåder. Kort före franska revolutionens utbrott lade den allmänna opinionen, som har denna skakning att tacka, om icke för sitt orsprung, åtminstone för sin form, ett uleslutande värde på de blotta husliga dygderna. Mensklighetens beherrskare hade varit så benägna, att hålla sig skadeslösa för sina höga ställningar, mödor och faror genom utsväfningar i siit enskilta lif, att man började med beundran och förvåning betrakta stilla och gudfruktiga konungar. Emedan Ludvig XVEs karakter var motsattsen af hans företrädares, Böll man honom nästan för ett helgon. Georg II blef förgudad, emedan han var en trogen make, en ordentlig kyrkogångare och en god landtbrukare. Medelklasserna funno sig smickrade, då de sågo att konungen efterhärmade deras sätt och sed, och det föll dem icke in, att folk, som voro -så-anständiga och beskedliga grannar, kunde brista i de egenskaper, som en herrskare bör ego Englands sezrar under Georg och Frankrikes olycka under Ludvig, vände uppmärksamheten ifrån denna punkt och hindrade allmänheten att blifva varse silt misstag. At Wilhelm af Orsnien var det förbehållet, att i mindre upprörda tider genom sitt exempel gifva denna lärdom. : På nörsen skulle han varit mönster för en aktningsvärd köpman. Han dog ofantligt rik och bröt icke emot något privat-lifvets konventionella moral-bud, vid förvärfvandet af sin förmögenhet. Han var ett mönster såsom familjfader, såsom make och far. Han hade också denna artaf passion för befordrande af ;nyttiga anstalter), hvilken fordom stiftat så många fattighus och välgörenhetsanstalter samt nu gynnar Belloch. Lancaster-skolan. Hans åsigter om upps