Pa land. I ekonomiskt afseende har denna brytning icke gagaat någondera staten, ty den harlösryckt Belgiens fabrikörer från Hollands handlande, utan att derföre sätta de förra i stånd att träda i närmare förbindelser med de Franska köpmännen, eller de sednare med de Westfaliska fabrikanterna. Den har äfven i Belgien alldeles icke gifvit der kathoiska beolkningen någon likhet inför lag, utan endast presterskapet en stor inflytelse vid hofvet. På detta sätt bar den aktningsvärde borgaren visat sig såsom en förderflig konung. Slutet at hans regering var karakteristiskt. Han afsade sig sronan för att undgå det motstånd, som han sjelf skulle hafva rönt för afslutandet a! ett pytt giftermål. Detta var ej ett infall af en barnslig passion, utan slug beräkning af en eljest! endest på sig sjelf tänkande man. Exkonungen hade så länge vant sig vid de tusentals små menl vigtiga ompysslingarna af en gemål, att han icke fann sig väl utan en sådan. Han hade aldrig betraktat sin kungliga ställning såsom annat än ett yrke, hvarigenom han kunde förtjena rätt mycket. Nu måste han välja emellan beqvämlighet och vinst, och då han af sina böcker fann, att han hade förvärfvat nog och kunde lefva deraf, trädde han ut ur sin befattning, liksom hvarje annsn stor köpman i lika belägenhet skulle hafva gjort. Han led visserligen af de bekymmer, bvilka äro gemensamma för alla spekulanter i stor skata; men han lefde dock ända till sin död omgifven af allt det som kan bidraga till beqvämlighet och lyx. Hans undersåter hafva likväl nu lärt af erfarenheten hvad det vill säga, att hafva en herre, som blott vallar sin bjord för att klippå den. Sens moralen af konung Wilhelms regering består deruti, att något mer än blott husliga dygder äro nödiga, för att göra goda konungar, Ett omfattande och allmänt deltagande och (den för privatlifvet eljest så förderfliga) böjelsen alt mer bekymra sig om andras angelägenheter än sina egna, ett högre sinne för rättvisa än som blott håller sig vid betalningen af lagliga skulder: sådana äro statsmannaelementerna, och ingen kanji blifva en god konung, som icke af naturen är ämnad till statsman. Om en god privat-karakter; kommer med, så är detta så mycket bättre; men! måste man välja emellan en konnng som allenast ! besitter statsmanna-egenskaper, och en som blott äger de husfaderlisa dygderna, då gör en Henrik TV med sina sages et royales economies, oaktadt alla sina Gabrieller, mera nytta åt folket, än en anständig Wilhelm af Holland med sina samlade millioner. — ÖMENSKLIG FANATISM AF BIGOTTERIL Från kantonen Zurich i Schweitz skrifves af d. 49 Dec.: Rådsherren M. Sporri och hans hustru hade redan länge visat sig böjde för pietismens mystiska läromeningar, då är 4839 en qvinna vid nama Margreta Regeli, som uppträdde såsom profetissa för sekten, och syssel-: satte sig med att spå hvar och en som gaf henne! hvad hon kallade en almosa, för den Helige Andes skull, blef arresterad af polisen i Baume och dömd. såsom lösdri:verska till några dagars fångelse. Sedan Rözeli undergått detta straff upptogs hon af: Sporris, och blef al de begge makarna behandlad såsom medlem af familjen, och från denna tid märkte: man, att de mer och mer fördjupade sig i mysti cism och tillbragte nästan hela sin tid med att spe-; kulera öfver andaktsämnen och synnerligast att söka uttyda de mörkaste ställen i bibeln, allt under led-j ning och hjelp af Regeli, som benämndes den gudomliga sierskan. I början af denna månad märkte Sporris. att en li-: ten tekanna af silfyer bortkommit. De vände sig ge-; nast till qvinnan Regeli, för hvilken de hade ett! obegränsadt förtroende, och bådo henne säga hvem som: begått stölden. Råegeli uppgaf genast såsom tjufven en systerdotter till fru Sporri, en faderoch moderlös flicka om åtta och ett halft år, som frun tvenne månader förut tagit till sig och uppfostrade med största sorgällighet. Margret, så hette barnet, blef tillfrågad, och hon uppgaf att hon fått tekannan af sterskan att leka med, och ait hon gömt den, hvarpå hon skyndade att söka rätt på densamma och återlemnade den. Man frågade nu Rågeli, om det vore sannt att hon gifvit tekannan it barnet, men hon nekade och påstod bestämdt, att flickan stulit den, samt tillade, att hon varseblifvit hos barnet en mängd lastfulla böjelser, som på det mest tydliga sätt ådagalade, att flickan var besatt af djefvulen och att, för att rädda Hennes själ, man utan dröjsmål måste besvärja den onde anden. De begge makarna gingo genast in på detta råd och bådo Regeli att sjelf presidera vid denna operation. Sierskan sade att djefvulen aldrig lemnade sitt rof, utan då hon underkastades de starkaste fysiska plågor. Herr och fru Sporri och hustru Rgeli läto pu den stackars lilla Margret undergå den hiskligaste tortur; de piskade henne flere gånger om dagen, än med knutpiska, än med käppar och ibland äfven med törneqvistar; och brände henne under fötterna med rödglödgade jern; de. svälte henne två tre dagar och läto henne ligga på bräder insvept i ett linne fullsatt med knappnålar, hvilka inträngde i köttet på barnet, och under detta läste de då och då med hög röst böner och fanatiska besvärjningsformler. . Sedan de sålunda under tio dagars tid misshandlat barnet, frågade de begge makarna Regeli, om djefvulen var utdrifven; hvarpå Hon profetiskt svarade dem i det hon höjde axlarna, att den onde ännu hölle Margrets kristna själ i sina klor, och att det var nödvändigt att ta sin tillflykt till det afgörande medlet att neddoppa henne i kokande vatten. — Deana infernaliska operation skulle också företagas och redan hade alla förberedelser blifvit gjorda, då polisen, som fått kunskap om barnets misshandling tyckligtvis kom emellan och arresterade de begge m2skarne och Regeli. Den lilla Margret fördes till ett lasarett, men hon befann sig redan i ett sådant tillstånd afförslappning, att läkarne tviflade på hennes vederfående. i oo TN GÅRD ST MENRORGERLIG FÖRTJENSE. Louis