Aftonbladet – 16 januari 1844, sida 3

HERR IGNELL OCH FREDAGS-BIET. Den theologiske insändaren i Sv. Biet fortsat för ett par dagar sedan sin diatrib emot hv Aftonbladet yttrat i den Ignellska frågan, och Yr der ånyo ihop ämnen, som med hvarandra ic böra tillsammans. Aftonbladets klander emot Stockholms EKonsisto förfarande emot Hr Ignell bestod just deruti, a denna auktoritet icke låtit honom tillgodonju de beneficia juris, som Kyrkolagen i 4 Kap. m tydliga ord utstakar för en person i Hr Igne ställning. Efter Konsistorium (af minst årsgam grunder) ansåg honom irrlärig, så hade det va dess ovilkorliga pligt, att före förslagets upprö tande till den ilrågavarande komministersbestä ningen inkalla honom till förhör i läran, vid hvi ket förhör Konsistorium bort framställa i hvill särskilda punkter det misstänkte honom, och I Ignell måste hafva rättighet att deröfver utlå sig. Först derefter inträdde Konsistorii rätt, a döma Ignell irrlärig, om det tilltrodde sig kun göra det; hvarpå, åter, Ignell, om han ville, egc alt anföra besvär i Hofrätten, hvilken skul skilja emellan honom och Konsistorium., Sådar äro författningarne. Men ingenting af allt det har skett. Konsum tog på förband för afgjord i stöd blott af hvad det förmodade sig finna iF Ignells skrifter, att han måste vara irrlärig. Kor sistorium förbisåg, att svenska kyrkolagen ick gifver ett konsistorium rättighet, att döma en fö! fattare af skrifter, utan att inkalla och särskild undersöka hans tänkesätt. Kyrkolagens stadgand i denna del skulle, för att tillerkänna Kons:ur sådant, vara på ett helt annat sätt uppstäldt oc affattadt än det är. I alla tider hafva preste funnits, som utgifvit theologiska arbeten, båd löre, under och efter perioden af kyrkolagens re daktion. Hade då lagstiftaren velat gifva Kon sistorierne någon undantagsrättighet i och fö prestmän, som utgifvit skrifter, så alt man i af seende på dem icke behöfde iakttaga några laglig formaliteter, så skulle utan tvifvel genom någo! punkt i kyrkolagen ett undantag härom ifrån der allmänna föreskriften i 4 Kap. finnas. Men s ir det ej. Det är ganska begripligt,. att Biet nt efteråt gerna skulle vilja krångla Konsistorii för arande undan allmänna uppmärksamheten genom itt snack om behof af theologisk lärdom, för at ;edöma detsamma. Men, beklagligen för Konsitorium och lyckligtvis för sanningen och rättviän, är den ursprungliga tvistefrågan så enkel, att len kan begripas af minsta skolgosse. Föremålet ör Hr Ignells ansökning är en komministratur i athärinee församling, Är en sådan beställning af nnan natur än andra prestbeställningar, hvad Jäan beträffar? Nej. Utöfvar Hr Ignell en annan restbeställning? Ja: Har Konsistorium funnit ågon anmärkning att göra eller förklarat mannen berättigad att fortfara i denna utöfning? Nej. vOnsistorium har blott antagit, att Hr Ignell är Tlärig, och det på en lös opinion, utan alt en nda rads protokoll lärer finnas om någon föregånde undersökning eliter rådplägning ens mellan damöterne sjelfve, för att komma till en slutts om hans irrlärighet, än mindre att de funnit enna hindra honom ifrån utöfning af det embete an nu innehar. Man finner således, att kons:um nom. sitt obetänkta förfarande intrasslat sig uti a alldeles outredlig härfva; och att uteslutningen ån förslaget bär med sig alla tecken af ett rent ugskott, eller med andra ord, väld och förfölIse, under betygande af personlig högaktning.