Aftonbladet – 16 januari 1844, sida 3

.huru det förhåller sig med de theologiska grundI) sanningarne, hvarföre stiger man då icke helt öp-Ipet fram och bevisar den der irrlärigheten, som man förekastar t. ex. Ignell? Hvarföre nöja sig , hans vedersakare blott med det idkeliga utropet, .Jatt ingen ulom dem förstår saken, att ingen utom dem har rättighet att bedöma ämnet? Visserligen låter det stolt, och mången backhare kryper säJkert åt sidan. Men när man, gång efter annan, ingenting får höra i sak, utan blott det eviga -Iskrytet om all den visdom, som skall finnas inomI Ibords utan att vilja uttala sig, så misstänker man snart nog hvaruti det sjuka ligger. Huru komj mer det sig till, frågar man, att alla andra vetenskapliga discipliner, långt ifrån att gå under, för kofra sig, oaktadt de fritt öfverlåtas åt den offentliga diskussionen? Om t. ex. någon uppträder j med skäl och grunder, hvarföre han anser åtskil; liga förut i Historien antagna fakta vara oriktigt framställda eller rent af falska, så tilltror sig Jingen att afspisa -henom med anförandet, att Ihan måhända sköter landtbruk, eller besitter Ihvarjehanda andra goda egenskaper; utan man Ihåller nödigt, att med motskäl vederlägga hoInom, derest han skall kunna anses vederlagd. Alideles på samma sätt tillgår det i Medicin, i Juridik, i Astronomi, i allt — utom i Theologi (nemligen hos oss; ty utrikes diskuteras äfven theologien ganska fritt). Så långt är det då kommet i Sverige, att man i den theologiska lärogrenen anser sig omöjligen kunna försvara sig, utan genom det maktspråket, att ingen förstår saken, mer än man sjelf. Dot är alldeles detsamma som i påfvedömet, der munkar och preister äfven påstodo, att folket ej kunde kegripa ett ord i bibeln. Låt då höra hvad man inom lärdomen, förstår! Tag fram den Hel. Skrift: tag fram de Symboliska böckerna: och låt oss få höral Det måtte väl gå an, att säga någonting klokt till vederläggning af de så kallade k. irrlärigen, när man besitter så mycken kunskap om det renläriga. Huru nu med förmågan att vederlägga än må förhålla sig, så är det åtminstone visst, att aldrig framställer man sig sjelf med en klenare figur, än då man uppblåser sig i theologi, likasom 4i allt annat. Fattas det Hr Ignells påståenden verkligen ingenting annat för att vara riktiga, än att auktorn är en man, som måhända också kunde borsta sin rock: och fattas det hans försvarare i Aftonbladet intet annat för att hafva rätt i sina yttranden, än att han derjemte är intresserad uti en !. stearinljusfabrik, så står det ganska slätt till med. möjligheten att vederlägga så den förre, som den sednare. Tager man konsistorii omröstningsprotokoll litet närmare i betraktande, så finner man högst troligt, att samma obegripliga fruktan för faran af att inlåta sig i någon egentlig diskussion öfver theologiska ämnen varit hufvudskälet, hvarföre konsistorium icke med Ignell iakktagit kyrkolagens föreskrifter, att skrida till laga förhör. HLikväl bade man inga stearinljus att sätta honom i händerna och dermed afvisa honom. I stället afspisade man honom med förklaringen om sin stora högaktning för hans lärdom, hans välförhållande, hans forskningsnit och andra goda e-l1 ;enskaper, som icke hindrade honom att vara in-Js kompetent, emedan ban var — — irrlärig: hvil-! tet skulle bevisas. , f Ins. i Biet talar ganska vackert om Apostlarne, ; och erkänner dem för en auktoritet i christen-lf lomsfrågorna, oaktadt de ingen theologisk examen ( undergått, och oaktadt åtskillige af dem varit en-Åt aldige fiskare. Orsaken är nemligen, att de — såsom ins. uttrycker sig — gått i skolav hos vår Herre och Frälsare. Men derutaf kan också NM ns. draga den slutsatsen, att det icke skadar chri-f, tendomskunskapen att vara fiskare, eller annat, lä lerest man genom Guds godhet tillika är bekant js: ned det högre ämnet, som christendomen rör.lg Jerutaf följer äfven vidare, att om en sådan enaldig) fiskare, eller annan man, yttrar sig i reliionsämnen, kan man icke gendrifva honom med nförande af hans yrke, utan man mnödgas göra et med något annat, nemligen — skäl. Likväl r beteendet hos våra dagars theologer, så fortZ e ega någon makt, eller taga till ordet, alldelesF etsamma,-som hos de skriftlärde i fordna tider. huru apostlarne, nu njuta mycken heder i de si åras böcker, så behandlades de dock, medan de ä de, al sin tids theologer alldeles som — enfalJ iga fiskare. Sjelfve vår Frälsare fick ju, enligt) ta en bibliska berättelsen, höra sig förekastas deth tomordentliga, att han var en timmermans son, ch dermed skulle de sanningar, ban talade till Iket, vara vederlagda. ij Betydelsefull är insändarens vink om huru anläget och bra det-vore för Aftonbladet sjelf, att Pi Is icke befatta sig med theologi. Det är vällsk sanning, att vi till betraktande hafva så mån-så andra ämnen, synnerligen politiska, att Aftonadet visserligen icke ämnar inlåta sig i någon vidftigare kontrovers öfver de theologiska dogmer; men vi beklage, att Aftonbladet alldeles icke må n vara herrarne i biet till viljes, när theo-lst: siska myndigheter, under svepskydd af sin lärhö m, komma in på fältet af juridiska vexatio-rvil r. Det är då ganska nyttigt, att hvar och en alt pnar ögonen, och pressen skulle illa sköta sitt de ll, om den tilläte dessa auktoriteter, mer än an-79 a, att få begå sina missbruk i mörkret. så . (Insändt.) IFr Till Redaktionen af Aftonbladet! Gu I anledning af ett yttrande i 4 973 för dan 931Eft