Aftonbladet – 15 januari 1844, sida 1

casematter, tyckas temhgen klena för en utgift af 80 till 400 millioner. i Men jag öfvergår till frågans politiska sida. Med tokroligt allvar bar man försäkrat oss, att intet tands styrelse hittills tänkt på fästningsbyggnader såsom medel att vara herre öfver landets egna städer. Några data skola visa halten af denna för ullfället antagna tillförsigt. Sedan Vauban framställt ett förslag till ringmur kring Paris, hvilken skulle göra staden ointaglig, tillägger han: g Och medan en så stor stad som Paris, på såipdant sätt beföstad, skulle kunna blifva fruktanspvärd äfven för sin herre, om man ej vakade dernöfver, så måste man uppföra två citadeller, hvartdera med fem bestioner, 0. s. V.n Sålunda ville Vauban vaka öfver Parisarnes tycke för oafhängigheten, eller — om man så behagar — öfver deras möjligen oroliga lynne, medelst två citadeller; det ena skulle befinnas inom, det andra utom ringmuren. Men det enda medel som citadeller äga att på afstånd vaka öfver en folkmassas lugn, består i bomber oeh glödande kulor. Utan att anse sig för någon förtalare af ILudvig XIV:s styrelse, medgaf således Vauban, att de två fästena borde under vissa omständigheter Teifva eld på staden. I sina klassiska arbeten förklarar Cormontaigne Teitadeller vara fästen, bestämda att tygla städernas borgerskap och betrygga lydnaden för furstens hbefallnivger,. Man ser att Cormontaigne, vår mest Tberömde fästningsbyggare, näst Vauban, yttrade sig om saken utan alla omsvep. Carnot — denna stora auktoritet står omedelbart bredvid de två nyss anförda — Carnot såg, ilikasom hans berömde föregångare, i citadellerna ej annat än medel att kufva stadsinvånare. Också föreslog han 4792 : Lagstiftande Försarhlingen att man måtte på sådana fästningsverk nedrifva Talia de sidor, som isolerade dem och skildevdem från städernas öfriga försvarsanstalter. Detta förslag, som ej gick igenom då, kom sedan till verk;ställiebet vid Metz. Pet gamla fästets inåt staden vända bastioner finnas ej mer; ingen kanon på vallarne kan nu mera beskjuta staden. l Jag hor lånat mina anföranden här ofvan från äldre ingeniörofficerare. Behötvas nyare wvitsord, så skall jag hemta dem från den ryktbara rapIport, som Clermont-Tonnerre ingat till Carl X. II den förekommer såsom grundsats att styrelsen bör alltid vara i ordning att hålla Paris i tukt loch lydnad. Bland medien att hålla. foiket i Itukt, så som man då förstod dem, yrkade Carl X:s minister, ehuru lika mensklig (jag tvekar ej att försäkra det) lika ömsint och lika god familjfader , som någon af citadellernas nuvarande skyddspatroner, ej dess mindre på nödvändigheten att uppföra ett detacheradt fäste på Chaillot-höjden, ett fäste, sade han, som kunde bestryka Rivoligatan, FEliseiska fälten och Tuileriernax. Äfven Montmartre figurerade i m:r Clermont-Tonnerres förslag, såsom plats för ett jäste, hvilket kunde genom fruktan beherrska och tygla staden. — Lugnen er!) — ha våra ministeriella talare sagt: — de så mycket omspråkade citadellerna voro blotta fågelskrämmor; vi sjelfva förkasta med afsky den tankan, att någon styrelse skulle, för att straffa missnöjda stadsinvånare, någonsin samtycka till stadens bombarderande, til! forntida konstverks nedskjutande, till skyldigas och oskyldigas förblandning under en blodig och barbarisk tuktan. — Dessa ord bära otvifvelaktigt pregeln af lysande kärslor till mensklighetens och de sköna konsternas förmån; men på mig äro de ändå förlorade. Jag erinrar mig, ur verkligheten, att kejsar Nicolai styrelse icke bar tvekat att hejdlöst bombardera sin goda stad Warschau: att under konungens af Nederländerna styrelse blef Brässel, då lör tiden en del af konungariket Nederländerna, reffladt i alla ristningar medelst bomber och kanonkuilor; att någon betänklighet vid det möjliga påtändandet af Holländska skolans ypperligaste målningar, Rubens mästerstycken, icke hindrade general Chasse, när styrelsen befallt honom bombardera Antwerpen; slutligen torde ingen ännu ha glömt att kanonerna, haubitserna, mörsarne på Monijuick, ett detacheradt fäste vid Barcellona, ha dundrat mångfaldiga gånger mot denna olyckliga stads ÖOaskar man exempel ur våra egna häfder? jag erinrar då från. 4795, huru Kellermanns och Dubois-Crancees artillerister besköto Lyon natt och dag, i flera veckors tid, med äfventyr att bomberna och kulorna kunde träffa republikaner så väl som rojalister, och utan att bry sig det minsta om dea skada, som kunde tillfogas den fornåldri:ga domkyrkan och de praktfulla byggnaderna på Bellecour-torget. Om så .erfordras skall jag tillärga, att vid en af de sista oroligheterna. i Lyon sköt artilleriet från ett af stadens detacherade fästen, — fästet Montessuy — på staden, och isynner5set på universitetet, och att batterierna på högra Rbonestranden utan uppehåll duedrade mot förstaden Guillotitre, som ligger på andra stranden. sd Att vilja utstaka gränser för Politiskt hat, partisinnets förvillelser eller faktionernas: ursinnishet, år att på samma fång sakna omdöme och förutseende, Jag har ännu ett ste; att taga: jag skall ådacaom JE Lo lägga 216 det dästörers pu uakla, outredliga i våra 1CceSsl sterers förfaringssätt. med befästningsfrågan, har rättfirdigat hvarje misstroende, hvarje farhåga som allmänheten hyser, och att det var ganska naturlas 0 07