Aftonbladet – 13 januari 1844, sida 1

DEN STORE VETENSKAPSMANNEN ARAGOS TRE BREF OM FÄSTNINGSVERKEN KRING PARIS. Det kunde vid första påseendet synas, som om svenska läsare skulle vara föga intresserade af ett utlåtande rörande fästningsverken omkring den franska hufvudstaden. Men de som under ett par år följt med tidningarne bafva äfven haft tillfälle inhemta, att tvisterna om ifrågavarande äimne hafva en sida, som kan intressera ej blott Fransmännen utan hela den civiliserade verlden, och det är frågans politiska sida eller den, antingen dessa fästningsverk egentligen äro ämnade till skydd ercot yttre fiender, eller om medborgarekonungea Ludvig Filip, som har en folkrevolution och en s. k. legitim eller ärftlig dynastis fördrifvande stt tacka för sin tron. och sitt välde, ezentligen låter inrätta dessa fästningar för att med fysiskt våld, bombardement och den berrliga hufvudstadens beskjutande kunna bålla folkets missnöje i tygel, i händelse det änvu en gång, likasom år 485390, skulle vilja utbryta. Öfver detta ämne har nu den lärde, snillrike sekreteraren i fransyska vetenskepsakademien samt deputeraden Arazo skrifvit trenne bref, dem han först adresserat till tidningen Ia Reforme och sedermera tryckt i en brochyr. De hafva, som bekant är, blifvit framkallade genom det stundiigen vexande och allmännare missnöjet öfver regeringens sätt att tillämpa den lag, hvarigenom kamrarne godkänt befistningsförslaget, och öfver användningen af de ofantliga summer, som kammaren beviljat till förslagets utförande. Missnöjet yttrar sig numera genom oupphörligt offentliggjorda petitioner, dem man ärnar ingifva till kamrarne från nästan alla orter i Frankrike, dels om bela förslagets revision, dels — rent ut — om de redan färdiga fästningsdelarnes Iskyndsamma sprängning, hvilken åtgärd tycks vara den enda, som hädanefter öfverensstämmer med pluralitetens åsigt. Man är sysselsatt med en allmänlig, ehuru moralisk, stormlöpning mot samtliga fästningsverken utan undantag, och ännu mer allvarsamma och afgörande anfall väntas i kamrarne. Midt ibland detta sorl har nu Arago höjt sin röst. Det har skett för ett dubbelt ändamål, nemligen ej blott för att ådagalägga förderfligheten af den det ibland fästningsverken, som hittills bearbetats företrädesvis, utan äfven för att emot opinionsstormen försvara den andra del af dessa verk, hvilken. hittills blifvit åsidosatt: med ett ord, för att visa, att den sednare är lika nyttig och nödvändig, som den förra är skadlig. Arago instämmer utan förbehåll i den allmänna fördömelsen öfver de 20 nya bastiljerna, som de kallas; hvilka blifvit uppförda inom kanonbåll rundtomkring Paris; men gillar och förordar ringmuren, som skulle omedelbart värna staden. Samma skilnad bar varit uppställd förut af andra talare och skriftställare, men till det mesta utan annan grund än individuella tycken och utan andra skäl än deklamationer. Arago stöder sig deremot på sorgfälliga. undersökningar af sakkännare och på historiska urkunder öfver bruket och verkan af fästningsverk i allmänhet och dem kring städer isynnerhet, med speciell tillämpning af de strategiska reglorna för Frankrikes skyddende, när Paris betraktas såsom centralvapenplate. Han ser saken i stort, men utan att uraktlåta detaljernas med:agande i beräkningen. Det är sannolikt denna vidsträckta och oskymda öfversigt, till hvilken. regerirgen utan tvifvel egt tillträde från sin ståndpunkt, men hvartill nationen icke hittills fått tillgång, som förskaffat Aragos framställningar en så utomordentlig uppmärksamhet. Då vi här erna meddela Aragos bref, så är det sannolikt att de åtminstone skola tillvinna sig någon del af samma uppmärksamhet, hos de läsare, som : veta hvad Paris betyder för verldensnärvarande kultur och förstå att uppskatta vigten af Frankrikes frihet för det öfriga Europas. Vore det möjligt att än en gång bringa Frankrikes hufvudstad under samma ok af koaliserade härar, som nedtryckte det när det tvangs att underkasta sig Bourbonerna, så visar en återblick på den tidens reaktionsförsök i det befriade Europa, hvad den öfriga verlden skulle ha att vänta. Men att befirstandet, ja förevigandet af ett sådant ok, med elSEM a NR ee SUTARE UR TRE SO KE ITS tee