Aftonbladet – 13 januari 1844, sida 1

gen, och du påstår dig ba sett honom i norrmanniska tornet. Endast ett :af begge kan vara sannt. Antingen bedrog jag mig eller du dig, Någon upplysning måste vinnas, om vi begg kunde-kommain i tornet på en gång. — Huru? du skulle vilja? frågade Julia dröjande. — Hvarför inte? — Men vi blifva upptäcktel .— Vi gå dit, då Vespasiano och Lsndolina äro borta. Der måste i alla fall finnas något spår efter hedrägeriet, hvarigenom man villade dig, ty att detta skett med afsigt, derpå vill jag våga mitt lif. — Du menar således..... — Hör mig! sade fröken lifligt. Då jag för några minuter sedan sökte dig i trädgården, mötte :iag Vespasiano och Landolina i en all6. De syntes inbegripna i en häftig ordvexling. Grefvens ansigte var upphettadt afänsträngningen under det häftiga samtalet; han gestikulerada Lifliot, Såsom det förekom mig, var talet om en rest, ty jag hörde tydligt Vespasiano : uttala de orden: pVälan, jag vill göra er sällssap, Jag vill vid nattens inbrott bege mig till honom endast för att säga honom att jag inte går in derpå.n Ifall det nu blir någon resa al, så smyga vi oss till norrmanniska byggnaden, — som Jag märkt går dörren att öppna inifrån och vi kunna således, lemna det när vi vilja — och derifrån gå vi in tornet, hvars dörv vanligtvis brukar stå öppen. Grefvihnan skulle Just svara på detta förslag, då Landolina och kort derpå grefve Vespasiano nträdde. Den sednare såg förstörd ut och talade itet,joch hvad han såde tycktes antyda en un