Aftonbladet – 11 januari 1844, sida 3

EEE BAS RSS MESSENIEN OKT SER EE REPET DRA ANA Tr AAA IS SNR VETA — Jag är förtjust af ers Reverens nåd, svarade Landolina, med en något öfverdrifven entusiasm. Jag skall, som min dyrbaraste egendom åt mina barn och barnabarn — ifall jag skulle få några, öfverlemna i arf denna värdefulla skänk, och skall skatta detta vapen lika högt, som den tappre Rolands svärd — heter det icke Durandaz, mäster Ludovico? — den stora Alexanders, heller hvilken annan berömd kristen elier okristen hjeltes. Hyppolit af Este fann sig ozement smickrad af jemförelsen med Alexander och Roland, Jikväl sade han med konstlad blygsamhet, att mycket ännu felades honom, för att kunna jemnföras med Alexander — den andre lemnade han derhän — och att riddaren endast genom sin godhet och lifliga fantasi blifvit ledd till den satans narraktizan jemförelsen. Då midnattstimman redan var förbi, uppbrö kardinalen, tillika med de fleste af gästerna, hvilka nästan samteligen utgjordes af armeens öfverbefäl. Äfven Ariosto och Molza beledsasade ho: nom till högqvarteret; den förre skulle till Ferrera öfverbrinza underrättelsen om den lyckliger fullbordade inskeppningen; den sednare ville för herrliga denna händelse med ett dussin sonette! och canzoner, men sjelf låta inspirera sin fantas senom åskådandet af denna ovanhga syn. Guvernören, Vespasiznos far, afreste, vid dagen: inbrott, till Neapet, efter ett kallt afsked af sonen, men ett utomordenligt vänligt farväl af der sköna sonhustrun, och snart var bergsslottet hvarest under några dagar herrskat ett lefvande if, lika tyst och ödsligt som förut. (Forts. följer.)