Aftonbladet – 10 januari 1844, sida 3

skulle nöje sig med reservationer? Desse män m vara hvilka som helst, så måtte de väl dock begripi att efier en sådan händelse äro de moraliter död loch måste låta sig allt behaga, bäde från den enas dan och den andra. Det är med dylika senatore: som allt kan företagas, hvartill grundlagens boksta villämpod utan all tillsats af anda, kan gifva anled ning. Dylika rådgifvare skulle ju, då de någon gån kände sig frestade att öppna munnen, kunna afspiss med den tillsägelsen: sätt i protokollet allt hvad n behagar (hvarvid naturligtvis förstås inunder: mei håll er mun här). Grundlagers mening är påtagligen att en Öfverläggning skall ega rum i Statsrådet, ick blott att beslut skola derstädes tillkännagifvas — at Konungen skall höra sina rådgifvares tankar, inna beslut fattas, icke blott att de skola efteråt anteckn dessa tankar i ett protokoll, som Konungen säkert al drig genomliser, äfven om han kunde — att de fö reställningar, hvarom grundlagen talar, skola medde las åt Konungen förut, icke blott åt protokolls-fö randen eferåt. Rådgifvare, som låta dylika beslut som i detta Kyrkohemmans-mål, passera, utan att göre något annat än reservera sig), de skuile icke eg klaga, om de blefve behandlade just på det sätt, son här supponeras. Hafva de besinnat, hvad detta mål verkligen in. nebär, och i hvad ställniog Konunga-magten genom beslutet derom kommit både till nation och embetsmyndigheter? Hafva de betänkt, huru monstruöst det är att med så seg envishet vägra en så enkel och billig begäran? Det, som de ifrågavarande hemmanens åboer bönfallit om, som Ständernpe för sin del beslutit, som auktoriteterne tillstyrkt, som hela Sverige sålunda i det hela ägde anse redan så godt som afgjordt, hafva de, desse rådgifvare, verkligen gjort sig reda för, hvad detta var, eller hvilka principer och intressen skulle förnärmas genom dess vägrande? Var begäran ohemul och djerf? Yrkades en statskupp, ett våldsstreck, hvaremot det konungsliga Veto, behöfde anlitas, för att skydda allmän eller enskild rätt och förebygga omstörtningar? — Det yrkades ingenting mer och ingenting farligare än en — — — ransakning genom domare-magt och lagliga myndigheter. Hvilken är den underbara och hemlighetsfulla magt, hvarigenom presteståndet förmår besegra ensamt sina medständer och alla auktoriteter? Lefde vi i medeltiden, så kunde vi gissa, att kyrkan skyddades mot allas, äfven rättmätigaste, anspråk och gynnades pro salute arime; men nu lefva vi i ett protestantiskt tidehvarf, då gunst mot prester icke anses stort kunna uträtta i den vägen. Politiska äro således troligen de konsiderationer, som här understödt dem. Men äfven dessa äro icke en fullt tillfredsställande förklarings-grund, enär det tyckes böra vara åtminstone lika stor uträkning att stälja sig väl hos tre, som hos en; och några personers intalande bör gerna antagas hafva haft del i utgången. Slatligen måste vi anmärka, huru kraftigt detta ärendes utgång ywterligare bevisar den Norrska grundlagens företräde framför den Svenska, i fråga om Veton. Vi voro fordom af den tro, att det absoluta veto, som vår grundlag erkänner, icke innebar något farligt; ty vi kunde icke tänka oss möjligheten af ett system, som dock numera visat sig vara allt för möjligt. Vi trodde, att då rättvisan och fördelen af en sak hunnit göra sig så tydligt insedds, att allmänna tänkesättet, folkets ombud och sjelfya auktoriteterne högt uttalade sig derför, skulle ett moraliskt tvång uppkomma, som besegrade hvarje nyck och gjorde avsotutheten illusorisk. Men utgången af detta irende och af flera dylika bar änduigen öfvertygat ss, att Norrmännen voro ganska kloka, då de gjorde veto till endast suspensifl. Hade vi ägt ett dylikt, så hade vi nu sluppit häpna öfver åtskilligt, som vi måste se, och som måste frambringa en betänklig förargelse bland nationen. ) ENE Enn — Med anledning af den beskyllning, som uti en insänd artikel i detta blad den 29 sistlidne Dec. rörande markegångstaxorne blifvit framställd mot Mariestads VWVeckoblad, nemligen att detta sälan noterat torgprisen, då de varit låga, och efter markezångssättningen tyckts undvika att gifva denna dementi, har Red. af nämnde blad, som för öfrigt instämmer i ins:s klagan öfver markesångsprisets förhöjning af Kammarkollegium, besärt få anmärkt, at: torspriserne väl sällan blitvit i bladet utsatte, men NMHkväl två gånger secan markegångssättningen skedde, samt att de oftare skola utsättas innevarande år. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Undersökningen i poliskammaren med den hästgardist, som i för går på Blasiiholmen öfverkörde en qvinna, hvilken deraf afled, har föranledt målets förvisning till vederbörlig domstol. — En bonde, som varit inne i staden att sälja spanmål, har angifvit rättaren på en herregård, söder ut från staden, att hafva bedrägligt åtkommit af honom 4!V, tunna råg vid Norra vågen på det sättet, att rättaren hade gifvit en tolfskilling på hand och tömt rågen i sina säckar samt sedan oförmärkt kört ifrån bonden, utan att betala. Polisförhör har i dag varit om saken, dervid rättaren nekade och påstod, att den råg, hvarmed han hemkomnmit, och för hvilken han fått betalt af husbonden, en major J., varit köpt på Hötorget, men saken syntes ganska sjuk. Målet uppsköts för vittnens anskaffande. — Åtskillige personer hafva blifvit häktade, såsom misstänkte att hafva föröfvat ränet å Skeppsbron aftonen den 30 December.