landet löpte då segerhertigen hotade Albacete ochs då amnestierna föreställdes på Valencias område. lTalaren erinrade, att vid den tidpunkt, då Spa-l? nien uppreste sig för att motstå en envåldsherre, var det knappt möjligt att finna några militärer af högre värdighet, som satte sig i spetsen för revolutionen. Det var då som de landet förvisade inställde sig och mottogos med öppna armar, icke såsom folk, som man gifver sin förlåtelse, utan såsom befriare, som draga värjan för att strida emot tyrannerna, som besegrat och förjagat dem. Det är nästan en löjlighet, sade han, att höra beskrifvas som en stor nåd den eftergift man beviljar dem, hvilka då frälste oss. LJ Il ( l Den 46 Dec, fortsattes debatten, och den sisie lj talaren i förra sessionen fortfor. Han kastade sig med häftighet öfver Hr Olcozagas tal; han sadel! att denne, som första dagen, då frågan hade uppstått, visat sig undergilven och lydig, samt för! svarat thronen och klandrat alla dem, som ville ; uppsiälla en jemförelse emellan honom och drottj ningen, den andra dagen visat sig vara stolt ochlt hotande, fordrat konfrontationer och yrkat på satisfaktion från thronen. Han besvarade Hr Olozagas anspeglingar på drottningens omgifning, och trodde, att uteblifvandet af dekretets datering redan vore ett embetsiei; att vid underskriftens af-l tvingande ett våld ägt rum, efter såväl sannolikheten som förklaringen, och att det vore en pligt för Kammaren att sända den deputation till drottningen, som blifvit föreslagen, samt att skridal till den anklagelseakt, som redan blifvit ifrågaställd. Hr Juan Baptista Alonzo sade, att frågan fått en viss point, sedan hans vän herr Roca de Tagores ställt den på en viss höjd och gifvit den en grad af intresse, som den icke förut ägt. Han beklagade den persons frånvaro som man anklagar, heldst som anledningen dertill säges vara hotelser, och detta visar att men icke hade full fribet. Vicepresidenten Madoz svarade berr Alonzo, att herr Olozaga alldeles icke låtit kammarens byrå få kännedom, att någon motsatt sig hans bevistande af Cortes sammankomster, och att om så varit, skulle presidentskapet nog wetat att skydda herr Olozagas frihet, liksom hvarje annan deputerads. Hr Alonzo söker att vederlägga dem, som talat för deputationen. Han framställer theorier och historiska bevis för att visa, att regerande personer kunna fela och att herr Olozaga är oskyldig, bestrider hrr Martinez de la Rosas och Roca de Tagores yttranden, samt gendrifver de förebråelser man gjort progressisterne. Han talar om den skillnad i uppfostran som bör iakttagas, då frågå är om konstitutionella regenter och envåldsregenter, och säger, att ban i dettå afseende ser med nöje att Isabella är uppfostrad i denna anda. Talaren slutar med att säga, att om ran icke voterar öppet och om man genom ilågasättandet af en deputation icke vill åsyfta att belt och hållet inställa anklagelsen, kan han ej gilla deputationsförslaget, emedan man icke på något sätt bör gå en dom i förväg och uttala på förhand en sådan, ionan man följt alla lagliga vägar och hört alla de skäl, hvarpå en sådan dom bör grundas. Flera ledamöter, som anmält sig, afstodo derefter ifrån att yitra sig. Hr Negrete beklagade sig öfver att kammaren diskuterade så länge då den endast borde sysseisätta sig med ett budskap till Drottningen, för att betyga sin vördnad och beklaga den kränkning som skett H. M:ts person. Taaren trodde att ingen deputerad skulle vägra sitt bifall dertill, då man visste att en man, nyligen framdragen från intet, och som icke är annat än hvarje annan medborgare, hade brutit mot Drottningens majestät. Hr Negrete åberopade sina liberala antecedentia och sade, att ban 4829 haft mod att framlägga för Ferdinand VII förslag till en konstitution. Han upprepade, att man sårade majestätet genom det långa ordandet om dessa frågor, och att det endast borde besinnas, att Spaniens Drottning blifvit förfördelad af en ofrälse, en vanbörding. (Som detta uttalades häftigt, uppstod ett allmänt ogillande.) Presidenten afbröt talaren och varnade honom att icke begagna uttryck, som icke voro tillåtlige i kammarens tribun. Hr Negrete afsade sig att vidare tala. 0 (Forts. följer.) pe ae Et rör MAJOREN H. ÅKERSTEINS UNDERDÅNIGA DECVÄP TITT KOAONCT MAT:T. g-— e f