Aftonbladet – 10 januari 1844, sida 2

beropat — har jag äfven i denna punkt blifvit fälld. Lätt har för Korgl. Krigshofrätten varit, att helt sort säga, det intet afseende kunnat fästas vid mitt vå lag och författningar grundade påstående, beträlande husaga; icke så lätt var att anföra giltiga dom skäl. För fångars näpsande och agande extrajudicialiter innas i Sverige inga andra föreskrifter, än de af mig under d. 27 Mej i min skrift till Kongl. Krigshofrätten åberopade: allmänna lagen, Kongl. bre? och reglementen. I följd af, och med den rättighet mig genom dem tillagd var, har jag, utan att dem öfver. ;räda, låtit Jonsson behandla! Ingenstädes finnes deremot föreskrifvet, att fånga: skola efter krigsartiklarne behandlas. Uti krigsartik!arne finnes icke ett enda ord hvarker om bestraffningssätt eller — mått för fångar. On man der uti registret uppslår, får man läsa vid orde pfånge: se arrestant, krigsfånge, och uppslår man vi jare arrestant, så läses vid detta: hos honom bö: pprest på kallelse sig inställa 4: 3. Om från honor något stjäles eiler med hot och våld teges 8: 7. Om pförolämpas 6: 44. När han må hårdare fängslas, ib Om han slår den vakt och vård om konom har, ib Om han släppes lös 9: 45, 48. 49. Dess sak bör vic pansvar skyndsamt med slut afbjelpas 44: 84: — Un der ingen af de nu uppräknade rubrikerne kan finna eller finnes något om fånges extrajudiciela bestraf ande. Vidare finnes i krigsartiklarne om fånge all. icke taladt — och uti det åberopade cirkuläret finne; icke en gång sjelfva ordet fånge nämndt. Detta allt oaktadt, bar man velat att jag skull bestämma Jonssons straff efter hvad för krigsmakle: stadgadt är. Man har t. ex. vid 3:dje punkten åberopat krigs artiklarnes 2 Kap. 18 S. — Den bandlar om, att och pnär officer, underofficer, korporal och dess vederiike ,samt manskapet, kan af vederbörande befäl och för man, på sätt uti tjenstgöringsoch exercitie-regle menterne redan stadgadt är eller framdeles stadgad blifver, extrajudicialiter afstraffas för de förseelser hvarå sådan bestraffning är i desse krigsartiklar til låten,; — —. Så är åberopadt, fastän Jonsson ick var något af hvad här uppräknadt är, icke en gån soldats vederlike — Hans befälhafvare eller förma: var jag; men för hans bestraffande var intet, hvarke uti tjenstgöringseller exercitie-reglementena föreskri! vet; ej heller hace han besvurit eller lydde på någe vis under de krigsariiklar, som nu emot mig blifvi åberopade. Uti denna punkt har jag således blifvit angifver åklagad — och dömd — för det att jag låtit afstraff Jonsson efter den lag hvarunder han hörde! — oc — för det jag låtit afstraffa honom emot den la hvarunder han icke hörde. Om jag dömt en af krigsmanskapet till mörkt fär gelse på längre tid än ålla dagar, eller undirofficc på längre tid är sexton — då hade jag överskrid den koramendant tillagde bestraffoingsrätt. Icke m Öfver höfvan var daggstraffet icke utsträckt; 1 det stadnade långt inom den gräns det af mig unde d. 27 Maj åberopade lagrum föreskrifver. ooDet var icke heller öfver höfvan derföre, att Jon: son, i följd af detsamma blef å sjukhuset intagen huru härmed hängde tillsamman, är redan utförli; förklaradt. Om en domare rättvisligen fäller tvenne brottslir gar för lika förbrytelser till lika kroppsstraff; läkare för båda lemnar lika yttranden i afseende på der: förmåga att straffet uthärda, och detta å båda lik verkställes — men — den ene af de afstraffade bi finner sig af följderna besvärad, den andre deremt icke — år derföre skäl påstå: det han, som ömtåliga Ire skinn haze, blef mera öfver höfvan dömd än de andre —? Underdänigst anhåller jag, det E. M. måtte fäst uppmärksamhet dervid, att den aga med dagg, Jon scn ålades, alldeles icke till måttet öfversteg det hva till soldat af dorastol kan fällas (detta, nu, blott jen förelsevis omnämndt) och att det icke verkställdes me i ringaste grad mera skärpa än annars, hvilket och så icke någon påstått — och att således, utan al skäl krigshofrätten mig ålagt sjukhuskostnaderna fi Jonsson (med 4 rdr 6 sk. 4 rst. bko) betala. Att jag skall hafva låtit afstraffa annorlunda i tillåtet är, äger ingen grund — är till och med möjligt — ithy — att sättet för fångars agande ell straftande extrajudicialiter icke finnes föreskrifve Deruti har jag icke en gång afvikit ifrån hvad af å der, i brist af föreskrift, brukligt varit. Sluteligen pröfvar kongl. krigshofrätten rättvist d ma mig skyldig i ena bot, enligt (då liksom förut nyss anförde 4:de punkt) 2 Kap. 30 och 33 6 krig jartiklarne. Krigsartiklarne kunna med all rätt åberopas i a seende å kommendanten, ehuru alldeles icke i afs ende å fången — detta är redan visadt och — b I visadt. 30 lyder: Den som afstraffar eller låter afstraf underhafvande, utan laga skäl, eller annorlunda Itillåtet är; — — —. Kommendanten lät aga eller om man så vill 4 straffa fången, men icke hvarken enligt eller em Krigsartiklarne — utan — utom allt afseende dem. Fångarne lyda visst under kommendanten, m icke äro de hans underhafvande, i den b märk. detta ord uti den anförda S innebär. I Alt fången straffades utan skäl, har ingen påst .I— ej beller att skälen voro olaga. visat henne uppmärksamhet, och sålunda ell hand häifvit mer UNNrvmd. än Julia förr sett h