Aftonbladet – 8 januari 1844, sida 3

hället lika rätt och klokt, och det är ännu mera 1 lemedan samthällets vältillstånd inverkar på oräk nelige enskilde. e (Forts. följer.) KA d i) RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. j E.t dråp, enligt föregifvande, begånget af nödvärn. Vid, Fjäre Häradsrätt hafva Anders Bengtsson frå Gällinge och Lars Johansson i Gorred undergått ran sakning såsom anklagade för dråp å drängen Ander IPersson från Stockared. Dennes fader, Per Johans son, berättade inför Häradsrätten, huruledes han der 4 April 1843, efter besök å tingsstället Skantsen vir I Kongsbacka, för att afhöra utslag i en rättegång emel. lan honom och Anders Persson, under hemväger sammanträffade först i en handelsbod i Kungsbacka och sedan i Limmanäs by med Anders Persson oc Anders Bengtsson, mellan hvilka ett vänskapligt för I hållande syntes äga rum. Efter någon stunds yvistande i Limmanäs, der Lars Olsson i Dukatorp och Lar Andersson i Stockared jemväl uppehöllo sig och hvar est några supar intogos, begåfvo sig allesammans i Tväg hemåt, Per Johansson, Anders Persson och An. Iders Bengtsson gående förut samt Lars Olsson oct Lars Andersson körande efter. Någon ordvexling eller osämja ägde icke rum mellan de gående förrän de kommit ungefär 3, mil från Limmanäs, till en plats benämnd Jordhögen, då Anders Pe.sson och Anders Bengtsson började gräla och fattade uti hvarandra. Per Johansson, som fruktade att detta var en tillställning för att inleda honom i slagsmål, drog sig derföre undan: och då de körande i detsamma anlände, sprang Anders Persson till dem, liksom för att söka skydd, hvarpå Per Johansson, sedan han upptagit och till Anders Persson öfverlemnat dennes hatt, som affallit, ensam begaf sig till Anders Bengtssons närbelägna hemvist, utan att varseblifva hvart den sistnämnde tog vägen; men då Per Johansson inträdde i buset. ditkom nästan på samma gång Anders Bengtsson, hvilken genast aftog den tröja han haft på sig och åter begaf sig ut. Efter någon stund kom han tillbaka, åtföljd af Lars Andersson och Lars Olsson, hvaremotAnders Persson icke afhördes; dock yttrade någon af de ankomne, på Per Johanssons fråga efter Anders Persson, den förmodan, att han redan begifvit sig åt hemmet. Per Johansson varseblef, att Ånders Bengtsson hade ett sår på läppen, hvilket han sade, att Anders Persson tillfogat honom. Efter att någon stund hafva uppehållit sig hos Anders Bengtsson, begaf sig Per Johansson, i sällskap med Lars Olsson och Lars Andersson, bem till Stockared, der han inträffade kl. omkring half elfva på aftonen, då Anders Persson ännu icke hemkommit; och som han hela natten uteblef, skickade Per Johansson påföljande morgon sin andre son Petter, för att uppsöka Anders Persson, hvilken då anträffades död på marken ej långt från Anders Bengtssons bostad. — För öfrigt har Per Johansson förklarat, att Anders Persson i lifstiden genom ett elakt uppförande emot så väl föräldrarne, som andre, med hvilka han kom i beröring, gjort sig allmänt föraktad och afskydd, i hvilken uppgift Anders Perssons moder, Brita Persdotter, äfven instämt. Anders Bengtsson, som, född den 4 Febr. 4843, uppgifvit att han vistats hemma hos föräldrarne, hvilka äro hemmansegare och ännu lefva, tills Anders Bengtsson för några år sedan gifte sig, derefter han blifvit arrendator, har i öfrigt förmält, att under ofvannämnde vandring från Limmanäs , Per Johansson och sonen sins emellan råkade i ordvexling, som snart öfvergick till en häftig träta: hvarföre Anders Bengtsson, med kännedom om den ilska, som rådde emellan fadren och sonen samt noga bekant med begges våldsamma lynnen, förmanade Per Johansson och Anders Persson till saktmod och gick emellan dem, derunder sonen flere gånger sökte tillfälle att angripa fadren. — På detta sätt fortsattes vandringen till den så kallade Jonhögen, hvarest Anders Persson ur fickan upptog en täljknif, hvarmed han ville angripa Per Johansson hvilket Anders Bengtsson afstyrde sålunca, att han fattade uti Anders Perssons armar, dervid den sistnämnde, ännu mera vred, lösryckte händerna och med knifven högg Anders Bengtsson på högra handens pekfinger och å öfra läppen. Med blötta händerna sökte Anders Bengtsson värja sig mot detta våld, ropande på Per Johansson om hjelp och då Anders Persson i detsamma med knifven stack Anders Bengtsson i bröstet, tillkom Per Johansson och gaf sonen tre eller fyra slag med en käpp, utan att Anders Bengtsson i mörkret kunde urskilja hvarest slagen träffade. Derefter sprang Anders Persson till Lars Olssons och Lars Anderssons vagn, som kom efter; och sedan Per Johansson från vägen upptagit Anders Perssons hatt, som under slagsmålet affallit, och lemnat den till en af de åkande, gingo Per Johansson och Anders Bengtsson före till en vid vägen varande källa, der Anders Bengtsson aftvättade blodet från sin sårade läpp. Då vagnen i detsamma åter hördes komma, yttrade Per Johansson, att han icke vågade möta :onen, utan skyndade sig fram till Anders Bengtssons hus. När Ånders Bengtsson derpå begaf sig från källan till vägen, varseblef han midt framför sig Anders Persson, stående med blottad knif, höjd till hugg, hvadan -Anders Bengtsson, som försäkrat att han icke hyst agg eller fiendskap mot Anders Persson, för att värja sitt lif med knuten hand tilldelade denne slag på venstra ec;