Aftonbladet – 8 januari 1844, sida 3

att båda för egen del tillväxa och derjemte spri sin förskämning omkring sig till förut oangripi delar. Onödiga fråga! skall man utropa. Hvem k: tveka om, att ej det sednare sättet är det rätt: Hvem, som har ett sår, piskar, stinger och fö värrar det? Hvem är angelägen om att skal sig blånader, bulor och skador öfver hela kroj pen för att han råkat få det på ett ställe? Samhället gör likväl så i några hundrade fall. afseende på de inom dess krets befintliga fela! lige och slutligen brottslige individer. Hvarfö det gör så, är ett förbållande, hvars orsak hvil: på urgamla, för-christna tänkeoch känslosätt, r rande det ondas natur, hvilka det är ytterst jr tressant att historiskt und-rsöka; men hvarorm h storien sjelf tillika utvisar, huru de, tider eft tider, småninzom förvandlat sig till ljusare, bättr förnuftigare åsigter. Häfderna gifva oss såled på samma gång medel i händerna, att kunna ins orsaken till grymma och vanvettiga institutionei uppkomst, hvarmed följer, att vi ursäkta der för de tider, som varit, och då man icke bättr förstod; men cerjemte intyg om, att grymhetern och vanvetten icke i alla tider varit lika, utan förgå! alltsom bildningen spridt värme osh ljus, hvar med följer, att vi alldeles icke kunna eller bör ursäkta sådana oriktigheters qvarbehållande, seda man en gång lyckats genomskåda deras halt oc inse det oriktiga i dem. Man skall invända, att vi genom det anförd exemplet sammanblandat kroppsliga skador me andligt (moraliskt, religiöst) ondt. Men så ä det icke. Vi erkänna ganska väl, att en sto skillnad måste vara emellan hvad som är illa vår kropp eller ondt i vår ande. Men i det fa let hafva dessa begge förhållanden en bestämd lik bet, att man om dem begge kan spörja: antinge manbör bota och bortltaga det onda, derest sådan är möjligt, eller om man bör qvarbehålla och för värra det, ehuru sådant kan undvikas. Vi tr då öppenhjertigt, att om det är rätt och klokt att läka kroppens skador, så är läkandet af an dens sår lika rätt och klokt, och till och me ännu mera, så vida anden är vigtigare än krop pen. Och om det är rätt och klokt, att bota de: Enskildes andliga brister, så är helandet af Sam hället lika rätt och klokt, och det är ännu mera emedan samhällets vältillstånd inverkar på oräk nelige enskilde. e (Forts. följer.) t