Aftonbladet – 8 januari 1844, sida 3

ANAeETS DCIRUSSUD vViSaL Stå Halva CiLl alt a venstra Ske dan af bröstet och ett annat å öfre läppen, hvilka ärr skola uppkommit af de sår, som vid omförmälda tillfälle tillfogats honom af Anders Persson. Per Johansson ville ej medgifva att han under vandringer. från Limmanäs, slagit sonen samt upvpgaf vidare, att denne, så vidt Per Johansson förmärkt, hvarken yttrat något ohöfviskt mot honom eller med knif anfallit Anders Bengtsson N Lars Johansson nekade, då han först blef hörd, att han på något sätt ofredat Anders Persson, men erkände omsider sig hafva vid en auktion i sistlidne Mars månad, medelst slag i hufvudet, tillfogat ÅAnders Persson en blånad eller -blodvite, dervid Lars Johansson likväl icke skall varit försedd med något tillhygge. Bland de i målet hörde vittnen hafva följande berättat, Lars Andersson i Stökaredoch Lars Olsson i Dukatorp: att då de, som den 4 sistlidne Anril på eftermiddagen under resa från Kungsbacka i Limmanäs sammanträffat med Anders Bengtsson, Anders Persson och Per Johansson, åkande anlände till den så kallade Jordhögen, kom Anders Persson, som iemte Anders Bengtsson och Per Johansson gått i förväg, springande tillbaka utan hatt, högt gråtande och yttrade: nu vilja de slå mig,. Anders Persson satte sig då, på vittnet Lars Anderssons tillsägelse, upp på agnen, hvarefter Per Johansson framkom med sonens hatt den han lemnade till Lars Olsson, derefter Per Johansson, utan att tala till sonen, aflägsnade sig. Vittnet hvarken såg eller hörde att slagsmål eller träta föregått, och icke ens varseblef Anders Bengtsson. Anders Persson, som sedan åkte på vagnen, klagade deröfver att han blifvit skuren i ena fingret, och yttrade: jag tror de djeflarne hafva det ihbop, med hvilket uttryck han, efter hvad vittnena kunde förstå, menade fadren och Anders Bengtsson. På ett bössskotts afstånd från Anders Bengtssons hus, yttrade Anders. Persson, d:t han icke vägade åka der förbi, steg af vagnen och träffades i samma ögonblick af ett slag i hufvudet, hvarefter Anders Persson, utan ringaste ljud, sprang vägen tillbaka, dervid vittnena snart förlorade honom ur ögonsigte. Anders Bengtsson stod i detsamma framför vittnena, utan att mnågotdera af dem såg, huruvida Anders Bengtsson hade tillhygge eller annat i banden, ehuru vittnena, då slaget utdelades, hörde ett ljud, likasom en käpp dertill blifv:t begagnad. Under yttrande: detta har jag unnat dig åtföljde Anders Bengtsson helt lugn vittnena till sitt hus, dit Per Johansson förut ingått. Vittnet Lars Andersson hade omkring åtta dagar före denna omnämnda tilldragelse träffat Anders Persson och då sett att hans öga var mycket svullet och blått. men vittnet hade aldrig förmärkt att Anders Bengtsson hyst ovänskap till Anders Persson; Johannes Larsson på Nygård och Per Månsson på Hallen: att vittnena om morgonen den 2 sistlidne April klockan omkring 7, på några bösskotts afstånd från Anders: Bengtssons hus anträffade en person, liggande framstupa å vägen med hatten neddragen öfver hela ansigtet samt hufvudet vändt norrut från Anders Bengtssons bostad, som var belägen i söder; att den liggande, som vid efterseende. befanns vara död, hade högra handen under kroppen invid ljumsken, hvarmot den venstra, öppen och tom, låg tätt intill sidan af kroppen; att sedan liket blifvit något upnplyftådt och ansigtet befriadt från hatten, Anders Bengisson, som under tiden tillkommit, på derom at vittnena framställd fråga, först sade sig icke känna den döde, men sedan upplyste att han vore Anders Persson ; ått Anders Bengtsson härunder syntes ängsliz och snart aflägsnade sig från stället; att vittnena blott Gyktigt besigtigade den döda kroppen och dervid funno unser dess venstra öga en blånad, äfvensom något blod flöt ur den ena päsborrsn; att vägen. hvarå li ket låg, bestod af flygsand och var fri från stenar; att ehuru det regnat hea den föregående natten och vägaårne deraf blifvit smutsiga, den dödes kläder ej voro fläckade, utöm å de delar, som legat mot vägen, samt att spår efter andra personer ej kunde upptäckas omkring liket; Börje Månsson vid Gällinge: att vittnet, som har sitt hemvist nära Anders Bengtssons, tidigt om morgonen d. 2 April besökte denn, som då låg i sin säng och var blodig å öfverlänppen samt, på fråga om orsaken dertill, uppgaf, att han aftonen förut blifvit huggen med knif af Anders Persson, då Anders Bengtsson sökt värja Per Johansson från sonens anfall. Anders Bengtsson visade derjemte för vittnet ett sår å bröstet, under uppgift, att äfven sen åkomman bli:vit honom tillfogad af Anders Persson mot hvilken Anders Bengtsson sökt försvara sig med b!otta händerna. Hemkommen från detta besök. erhöll vittnet underrättelse, att en död karl låg på vägen ej långt från vittnets bostad, hvarpå vittnet, i llskap med någon af sina grannar, begaf sig ut åt nämnde väg, der Anders Persson fanns liggande framstupa med högra armen och handen under sig, hvilsen sednare var hårdt sluten om en kni, 3 hvars lad syntes blod. Häri har äfven ett annat vittne nstämt, hvarjemte blifvit intygadt, att Anders Person i lifstiden gjort sig känd för elakt och oskickigt ippförande, äfvensom Per Johansson förklarat, att den sonens hand funna knif varit sonen tillhörig. Vid läkarebesigtningen hade bland annat blifvit annärkt, att å huden, :som -betäcker venstra tinningeinkeln, syntes en blodröd fläck med lindrigt skadad fverhud; att tre tum bakom denna skada var ett re linier långt sår, tillfogadt med ett spetsigt skäande instrument; att å venstra pannbenets främrech sidodel funnits en genom hufvudskålen gående pricka med en half tum från hvarandra skiljia kaner; samt att på insidan af hufvudskålen, en spricka träckte sig från venstra pannhuden uppit och bakåt. varande af vederbörande läkare dels intygadt, att lesse skador voro af såden beskaffenhet, at: döden vilkorligen måst följa derpå, dels ock, på framställde rågor af Häradsrätten, förklaradt, att det vore stri lande mot all möjlighet att de dödande skadorne uppcommit före det sista slagsmålet, men att, i anseenle till hufvudskålens ovanliga tunnhet och vid beraktande af den ringa skada, som var synlig å öf rerhuden, läkaren ansåge det ganska möjligt, att ifråavarande åkommor kunnat frambringas genom ett nytnäfsslag, deremot det icke kunde antagas, att skaorna uppkommit vid Anders Perssons omkullfallan8 på vägen. Härads-rätten örklarade stadgandet i 26 kap. 488 1, B. (om nödvärn) ej vara tillämpligt ; i följd hvarf och då det ej kunde läggas Anders Bengtsson till st, att hafva haft uppsåt att dräpa Anders Persso färads-rätten, under åberonanda ar oc . Persson,