Aftonbladet – 4 januari 1844, sida 1

UTRIKES. SPANIEN. Den 42 Dec. fortsatte br Olozaga sitt tal i deputerade kammaren. Talaren lade under kammarens ögon det uppförande han iakttagit emot drottningen under de olika befattningar han utlöfvat besvarade hr Bravo Murillos teorier och vidhölj sin sats, att de konstitutionelia regenterna aldrig böra hafva andra rådgifvare än de ansvarige ministrarne samt icke tala politik med andra än dem ty om de handa annorlunda, skola de öppna en löndörr för partiernas ärelystnad eller för sådana personers, hvilka icke kunna lagligen strida med makten på den offentliga diskussionens fält. Om hr Bravos teori skulle följas, sade talaren, då skulle sådana obehagliga händelser, som man nu beklagat sig öfver, komma att hända ofta; ty wvägen vore då alltid öppen för intrigerna och regenterna skulle vara ständigt utsatte för att man missbrukade deras förtroende i och för tillfredsställandet af småaktiga passioner. Hvad angick det som föregått den dag, då ministeren var inbjuden till drottningens bord, försvarade hr Olozaga sitt handlingssätt dermed att han bestämdt kände, att orsaken hvarföre man ej arrangerat middagen var en list, genom hvilken man ville kringgå H. Maj:ts befallning. I stället att bedja ministrarne gå, hade vid detta tillfälle man bordt afskeda den oförskämde domestik, som icke lydt sin herres befallning och som var nog djerf att på en gång bedraga honom och förakta bans. vilja. Hvad angår hr Posadas anmärkning, att Olozaga skulle vid den fest, drottningen gaf åt lagstiftande korpsen (Cortes), hafva gifvit drottningen armen för att införa henne i matsalen, förklarade talaren, att detta skedt på drottningens egen befallning, meddelad af vederbörande bofembetsman, och en följd deraf, att drottningen sjelf ansett, att den ena at kamrarnes presidenter borde föra henne vid ingåendet och den andra vid utgåendet. Talaren klandrade hr Posada för det att han nu sade sig halva så grava anmärkningar att göra emot hans uppförande, då han likväl efter de anmärkta händelserna eznat honom sitt stöd och begärt hans råd öfver rent personliga frågor, under förklaring, att Olozagas vilja skulle vara ans Jag. I afseende på upplösningsdekretet yttrade talaen, att då han och hans medministrar kände de planer, som man beredde för att åstadkomma en eaktion, var det hans pligt att betjena sig af det nda medel han ägde i händerna mot en dold nakt, som han ej kunde öppet anfalla; och han vorde försäkra sig om ett vapen, som ban icke gelast kunde begagna, i så kritiska ställningar som le närvarande. Vid de akter, som ministeren hade att framägga till Hennes Majits afgörande, hade den tändigt att strida med två personer, hvilkas råd nverkade på Droitninzgen; den ene af dessa var