Aftonbladet – 29 december 1843, sida 2

tog jag mig friheten att erinra om, huru det står till med rättvisan åt demokratien såväl på det ekonomiskt sociala gebietet eller i näringslagstiltningen, det vill säga hurudant skydd och hvilka rättigheter samhället såväl i detta afseende lemnar åt individen i allmänhet, som iafseende på befordringsväsendet och fördelningen af statens emolumenter inom embetsmännerna, både de militära, civila, och ecklesiastika. Resultatet häraf, långt ifrån att visa något demokratiens kringgripande, blef motsatsen, eller att vår administrationsinrättning, våra sociala och polislagar, samt häfdvunna bruk, tvertemot den nu gällande grundlagens anda, utgöra en sammangyttring af de mest vidunderliga, i de flesta andra, äfven politiskt despotiska stater långt före detta aflagda privilegier och skråprinciper (jag skall en annan gång kanhända yttra mig om de egentliga skråen och hvad som utgör det fördömliga deruti, ty de hafva äfven haft sin goda sida); och att, då en regerings och ett samhälles naturliga ändamål bör vara, att skydda den svagare mot den starkares förtryck, så ser det tvertom ut, som om vir regering och vårt samhälle vöre till endast för alt, hvad ofvannämnda omständigheter beträffar, tillbakahålla och nedtrycka mängden till förmån för de privilegierade eller af nåden utvalde. Under afvaktan -af ett svar från den devuerade pressens sida, på hvad jag i nämnde bref hade att säga, låtom oss nu fortsätta undersökningen åt ett annat håll, för att se, om der står bältre till. Hela verlden vet, att det i hundrade år har utgjort de Svenska regeringarnes och de rådande klassernas ihärdiga bemödande att kränka, krossa, qväsa eller nedtrycka hvarje uppenbarelse af politisk sjelfständighet och öfverhufvud hvarje opinionsyttring, som icke kommit från auktoriteter. Medan man i lofsånger af betalta författare eller lexalterade ultra-royalister och gotomaner utbredt Isig öfver svenska folkets frihet, storhet och kraft, loch i förmaken varit rörd till tårar vid Geijers och Tegners vackra skildringar af den svenske odalmannen, eller medan de studerande i Upsala vandrat hänryckta fram och tillbaka i Odenslund och uppstämt sina körer om den svenska lejonmärgen, har den offentliga maktens polisdespotism, i afseende på undersåternes personliga frihet, gått så långt, att man ännu helt nyligen sett publika åklagare, möjligen på högsta. åklagaremaktens inrådan. och befallning, göra försök att få det för mer än 400 år sedan: utfärdade excessplakatet förklaradt såsom ännu gällande; en förordning rent af förklarar, att öfverdåd; begångna vid folksamlingar, skola bestraffas efter godtycke, utan afseende på den mer eller mindre våda, som derviå kan ega rum; och detta finna vederbörande alldeles i sin ordning, och det : samhälle, hvari sådant kan ske, kallas ändå. fritt och lagbundet. Lägger man härtilly att. regeringen under den af grundlagen okända benämningen polistagstiftning ända hittills på ett, emot statsfördragets anda rättsvidrigt sätt, varit nästan framförallt angelägen om latt för sig uteslutande bibehålla makten att utfärda en mängd författningar, som stadga höga ansvar för förbrytelser, hvilka ostridigt höra inom den vanliga kriminallagens område, och hvilka författningar bafva ett stort och nära inflytande på undersåternes hela frihet och välfärd, så måiste man väl med skäl fråga, om det demokratiska Cemöntet gripit omkring sig i den riktninIgen, eller Om vi icke snarare gått tillbaka. Dock det behöfves förmodligen icke att fråga vidsretom en saky angående hvilken ingen är okunnig. Svenska Minerva oeh Biet med hela den öfriga raden af, deras. själsfränder och för öfrigt! hela svenska allmänheten känna tillräckligt, att det s. k. allenastyrandet är hofvets och de maktJegandes förnämsta ögonsten, lika väl nu som för -130, 40, 50 eller 400 år sedan och att det icke finnes något ord, som för dem har ett behagligare ljud än detta, jemte ett annat: prerogalivet. Hela den klingande frasen om det kringgripande demokratiska elementet här i landet är såle Ides lika tom, lika ihålig och grundlös som en mängc Jandra dylika, hvarmed godtyckets anhängare som oftast söka uppfriska de stilla i landena, för at underhålla hos dem en tillräcklig temperatur H politisk förskräckelse, att de ej må gripas af be. gäret efter den konstitutionella grundsatsens förvandling från sken till verklighet. Härmed är tiock hulvudfrågan besvarad. Men deremot-återUtstår ännu en annan, och kanske icke mindre inåltress:nt att undersöka: huru äf det möjligt at gdet demokratiska elementets kringgripande, hvar: rmed jag vill förstå tillfredsställandet af ett hel -lfolks eller dess majoritets oalfvisliga anspråk at aldess röst må höras och dess behoiver behjertas a It lregeringarne, kunna ända till den grad hållas till -Ibaka af kotteri-inflytandet, som erfarenheten dag njligen visar? Qui bene distinguit, bene docet sfloch här äro egentligen tvenne omständigheter 2 n jer n nn mÅ rummen, ännu är han ej hemmastadd med de: Fd LL la EE LI Mar för dat ctATA — Uttar