Aftonbladet – 18 december 1843, sida 2

50, medan det ännu kunde hafva gått för sig. Men felet var, att baron Edmund dog. Innan ban dog, upplefde han likväl det ödet, att vara föremålet för en ung fosterdotters kärlek. Lida och Edmund bilda ett slags motstycken till Otitia och Hugo: olyckliga, likasom de; Lida skildras som en riktig vildinna i sin art: en vildbjerna, uppfostrad på Ödeborg, utan annat sällskap, än sina böcker och sin fosterfar. Hon kommer i samma förhållande till honom, som unga Hugo till sin fostermor. Intagen af den mest rörande kärlek till Edmund, är hon mer än en gång färdig, att — en ny Sappho — kasta sig i vågorna; och när baronen blifvit jordad, kan ingen makt i verlden -hindra henne ifrån att lägga sig och dö på hans graf, en ny Fidele. Bokens sensmoral är ungefär, att man icke på den trånga, falska skalan af eget vett och egna beräkningar får söka mäta eller utstaka, hvad väg och ordning Försynen bör följa vid utskiftandet af våra öden; utan ega vi att böja vårt sinne till förnöjsamhet med den väg och den ordning, som Försynen sjelf åt oss väljer. Sanninsen af denna grundsatts kan också ingen bestrida. Men den vigtiga saken är, att få veta hvad Försyner åt oss ämnar för en väg och för en ordning: huruvid2, nemligen, det icke just är genom vårt eget (af Gud förlänade) vett och våra egna beräkninsar (så förnuftigt uppgjorda som möjligt), vi bäst böra få reda på det högsta Väsendets planer med oss; eller om det är så säkert, att tro cFörsyens vägar, vara ett och detsamma med hvarjehanda yttre accidentela tillstymmelser inom staten eller familjelifvet, hvilka ganska lätt få makt med oss, om vi anse dem för Guds omedelbara finger. I förra fallet dyrka vi Försynen, såsom den uppenbarar sig i förnuftet för vår själ: i det sednare se vi den i en fysisk yttre makt, under bvars våld vi böja oss. Mera om dessa tvenne olika systemer i det följande. Kusinförfaltarinnans lätta stil, lefvande och -talentfulla, ehuru här något utdragna, skildringssätt af händelser och karakterer har icke gäfvat sig i Förhoppningarne. Bokens typografiska utredning ir serdeles elegant och korrekt, utmärkt fördelaktigt vittnande om det nya Fönköpingska boktryckerifirma, J. E. Lundstym , 1 hvars officin arbetet utgått. 24; Vv (Forts. e. a. 8).