Aftonbladet – 15 december 1843, sida 1

rett R— sö——— EE ——E— —— —A —————tm— ——— e ständer, som enligt densamma omgifva koungen, väl skola meddela honom råd, men likäl endast uti sådana ämnen, hvaröfver han sjelf egär alt veta deras tinkar. Det är således klart, tt i alla de fall, der det kan intressera honom tt bibehålla en maktutöfning emot folkets önskan, komma ständerna icke. heller i tillfäle att meddela sin tanka, och: det hela blir derigenom mycket och måhända i det vigtigaste endast ett skuggspel. Konungen sammankallar utskott af orovincialständerna till hufvudstaden, der han genom sina ministrar förelägger dem, hvad han finner för godt. Dessa utskott kunna sjelfva icke väcka några motioner; de få, lika litet som provincialständerna, någon budget eller några stats-räkenskaper sig förelagda, och än mindre naturligtvis hafva de någon rätt att bevilja eller afslå skatter, eller någon andel i statsförvaltningen. Icke en gång offentlighet vid deras sessioner äger rum; de måste tvertom förpligta sig att förtiga för hvar och en utom. huset, hvad som tilldrager sig vid deras sammanträden. Detta är, i få ord sagdt, det bufvudsakliga som blifvit gjordt för utbildandet af ett konstitutionelt samhällsskick i Preussen och den ståndpunkt, på hvilken detta land för närvarande befinner sig. Man skulle likväl mycket irra sig, om man trodde, att folket förklarat sig instämma uti och tillfredsställas af detta nådebröd: tvertom spörjes tydligt en emisskännelig anda af jäsning i alla kretsar af samhället och högljuddare fordringar på ett sannt framskridande, än någonsin tillförne, hafva nyligen låtit höra sig bland alla de serskilda provincialständerna, men isynnerhet de östra, i Königsberg och Posen. Hittills hafva visserligen dessa . fortsatta petitioner burit ringa eller ingen frukt; men de fortsatt upprepade frågorna, om de införda ständer-utskotten uppfylla landets rättmätiga fordran på en konstitution, de förnekande svaren härpå, de allt häftigare anklagelserna emot censuren, de många serskilda betänkanden och motioner, som blifvit gjorda om anställande af undersökning, huruvida icke vetenskapens frihet blifvit förnärmad och samvetena underlagda ett obehörigt tvång i religiöst afseende; — dette och mycket annat måste bevisa konunsen huru stor skiljaktigheten är emellan hans öfvertygelse och landets, och huru svårigheterna ör framtiden allt mer skola öka sig för honom ut genomdrifva sina åsigter med undersåtarnes bifall. ; ERA (Slutet följer.)