Aftonbladet – 15 december 1843, sida 1

DU MA VIND TR VELA ar UTC Igamla sakernas ordning, för att i dess ställe insätta en ny doch egendomlig statsform, men som endast en ganska ringa del af folket betraktar j med bifall. Denna nya statsform, som man uppfunnit för Preussen, kallas: 1ådslående monarki, och hvilar egentligen på utbildningen af de s. k. provincialständerna, som den aflidne konungen linsatte. Den nu varande konungen, som älskar konster loch vetenskaper, samt förenar kunskaper med talanger, hvilket allt höjer honom öfver mängIden af vanliga furstar, har erhållit sin ungdomsbildning och smnesriktning under der tid, som man i Tyskland plägar kalla den romantiska. Denna tid, som infaller emellan Preusens förneI dringstillstånd och pånyttfödelse, och hvaraf befrietsekrigen utgöra den poetiska glanspunkten, rlingöt i den eldiga ungdomens sinnen ett ädelt svärmeri för det tyska folkets gamla hjelteålder, för dess enkelhet i seder, dess fromhet och tro. De som öfverlemnade sig åt dessa ideer, fattade naturligt nog en djup vedervilja mot den närvarande tidens förmenta förderf, emedan de endast varseblefvo dess skuggsida, och ju mera den klara och lugna uppfattningen af det närvarande lifvet, sådant det är, skiljde sig från dem, desto lifrigare sökte de sina idealer i den längesedar Thängångna medeltiden, samt suckade efter dess I herrlighet. Såsom en följd häraf kan man -också icke undgå att varseblifva, det dessa ider om den närvarande tidens syndiga beskaffenhet och Jom både menniskornas: och statslifvets bättre tillIstånd i de förflutna århundraderna såsom motIsats -dertill spela en vigtig roll i det skådespel, Isom Preussen för närvarande erbjuder, samt att Jallt låter sig förklaras, om man blott ihbågkommer detta. Konungen: riktade genast vid sitt anträde till regeringen uppmärksamheten på staten sjelf; och den oinskränkt berrskånde byråkratisI men erhöll en väldig stöt derigenom, att en mängd utnämningar ech befordringar skedde :utan all Iregel-och statsmachinens släpanide, men punktliga gång från alla sidor såg sig angripen genom kabinettsorder. ! Vid denna tid inträffade äfven stiftandet af en ny majoratadel, som skulle vara fästad vid jordbesittning. Den förstfödde i familjen skulle tillhöra adeln så länge han var i besittning af egendomen, men. om denna förlerades, adelskapet öfvergå på den, som genom köp eller annat laga fång blef egendomens innehafvare. Denna nya grundadel har hittills funnit en ganska ringa sympati i Preussen. Adelskapet har icke mera samma retelse .som förr, och äggar sällan fåfängan till den grad, att för den fortfarande besittningen deraf förmå -en far att begå den onaturliga förbrytelsen att göra sina öfriga barn arflösa, för att gynna den förstfödde. Fiere ibland dem, som utnämndes, skickade också tillbaka sina adelsbref, med den förklaringen, att de icke hade hjerta eller samvete till, att antaga diplomet på sådana vilkor. Både den allmänna opinionen, och presser, så långt censuren tillät, vände sig ock på samma gång emot delta olyckliga försök, att göra all den större egendomsbesittningen adlig, så att man väl redan deraf kan sluta, att åtgärden icke vidare torde fullföljas; och dessutom har saken väckt stor harm hos hela den gamla bördsadeln, ehuru denna till större delen är utarmad och: nedsjunken i ekonomiskt afseende, så att en förmedling härutinnan synes omöjlig. . Långt vigtigare var det, som konungen beslöt till statsförfattningens utbildande. Han hade ordnat sitt system så, att det står såsom en fullkomlig motsats till de moderna: begreppen om en tidsenlig grundlag. Framför allt gällde det, att icke falla in i de staters villfarelser, som ville upprätta sin organisation efter franskt mönster, och att på intet vis hylla det så kallade jemnlikhetsmakeriet. — Härtill erfordrades i främsta rummet en sträng afsöndring af de serskilda stånden. Härtill var en större afsöndring emellan stånden i främsta rummet nödvändig, och sålunda: konstruerade man den nya staten, kallad rådslående monarki, med sina afdelningar af adel, borgare och bönder, hvardera i sin ordning försedda med underafdelvingar, hvilka skulle omgifva thro-! nen med likasom trappstegsvis uppstigande kret!i sar, hvarje stånd med sina serskilda rättigheter ! och pligter, under det konungen, sittande i me-l: delpunkten, likasom spindeln i nätet, skulle med sin vaksamhet å alla sidor beskäftigas att lappa och hålla i stånd hvad som här och der råkade i så sönder. Vid detta system, som utgör ett åter-e upplifvande al en gammal och längesedan af tidsindan utdömd öfvergångsformation, var det na.urligt, att den suveräna konungamakten på intet r ätt finge trädas för nära, för att icke försvaga less helsosamma inflytande, Konungen är i den-r a familjestat så helt och hållet betraktad såsom 2a å en gång husbonde, högste domare och öfver-t teprest, och hans eget väl och ve så sammanäxt med det barnsligt lydiga och i en skygg ördnad tillbedjande folket, att en inskränkning f hans makt skall synas lika onödig som oförtt! åndig, emedan han naturligtvis endast kan vilja ei ch utöfva det bästa och vigtigaste, då han samar de på en gång erfarnaste och ädlaste män ilm indet omkring sin thron. Skada att dessa idylliska drömmar så snart li ortblåstes af. den kalla verkligheten, att dettalst ystem af folkens omyndighet och den pfaderliga A geringeny. så litet passar till en tid; i hvilken m isende och åter tusende tungor predika upplys-ur ingen, och då just erkännandet af nationernasni I VYndischet fordras Såsom dat durt tilll ämnada nr; I oa