Aftonbladet – 14 december 1843, sida 1

EET EE ARS Re St TE ENSO ET I TÄTT kan, att bevilja den lofvade inrättningen af Riksständer. Det torde vara mindre bekant, att det hufvuddokument, hvarpå nationen grundar sin fordran i detta afseende, är ett edikt af den 20 Januari nämnde år angående statsskuldens reglerande. Der lofvas det, att för framtiden inga statslån skola kontraheras ulan Riksständernas samtycke, och Regeringen har således der bestämdt uttalat det medgifvande, att riksständer böra finnas. 3 Efter Hardenbergs död brydde man sig imedt!ertid icke om ens detta löfte; men för alt ändock åtminstone med ett irrsken kunna träda de alltmer påträngande anspråken på löftets uppfyllande till mötes, stiftades ändtligen, efter rådplögning med sändebuden från Wien och Petersburg, de såkallade provincialständerna,. Denna bedröfliga skuggbild af en folkrepresentation var ämnad att för någon tid nedtysta missnöjet; men det dröjde ej länge innen folket insåg dess haltlöshet. Utan något slags beslutanderätt och till och med saknande offentlighet vid sina öfverläggningar, kostade: denna inrättning landet ehdast penningar utan nytta och :blef snart ett föremål för skämtet och skadeglädjep, märkvärdigt. nog äfven från holvets sida och dess anbängare bland embetsmännen. Men hvad man icke kunde förstöra, var de lagar, som hade blifvit gifna under åren 1807—4811, i farans stund. Man hade sålunda uppfört murarna till ett fast och mäktigt bus, men byggmästarne hade öfvergilvit det midt under arbetet; nu vågade . man -hvarken fullända eller nedrifva det halfgjorda arbetet, af fruktan både för det ena. och det andre. Det fattades mod att våga en öppen återgång, ty den offentliga. meningen var stark nog för att alltför tydligt bemärka det och uppresa sig deremot, och monarkien af år 1807 samt det då påbegynta systemet hade ;åtminstone så många vänner inom alla embetsverk och var så fast förknippadt med statens väl, att det syntes omöjligt till och med för den agjordaste reaktion, att rent af våldföra densamma. Lagarna hade garanterat alla stånds likhet, d. v. s. lika befogenhet till alla embeten och hvarje samhällsmedlem måste, utan åtskilnad till stånd och vilkor, tjena såsom soldat. Endast kunskaper; icke börd och nepotism skulle afgöra om företrädet vid utnämningar. Detta och mycket annat vågade man ej antasta, och ju mer man -beskyddade vetenskaper och konster, ju bättre skolväsendet. ordnades, ju friare upplysningens anda, den kritiska undersökningen öfver stat och kyrka och de stora filosofernes läror utbredde sig ifrån universiteterna, hvaribland det Berlinska i synnerhet på ett fruktbringande sätt verkade på nationen, desto mindre kunde Man hoppas att verkställa reaktionsplanerna. Den nu aflidne konunsen Fredrik Wilhelm den ;tredje var väl ock i sjelfva verket föga böjd derför. Det som en gång var gifvet ville han icke egentligen återtaga:: Men man hade lyckats göra bonom alltför misstrogen emot framskridandet; han ansåg det! balfgjörda för tillräckligt, och tillbragte återstoden af sin lefnad dermed, att å ena sidan hämma statens vilare utbildning, och å den andra så mycket som möjligt skydda det befintliga emot deras anspråk; som icke ville nöja sig med, att lossa den ena stenen efter den andra ur dess fogningar. Följderna bäraf uteblefvo imedlertid icke. Emedan utbildningen af en ny författning bade ueblifvit; emedan de lagar felades som borde försäkra medborgarn om rättsförhållanden, hvilka, nligt hvad det alla da.ar lärdes ifrån kathedrära, voro oundgängligt nödiga till realiserande af tt förnuftigt statsskick och en förnuftsenlig. borserlig frihet, så öppnade sig en: djup. remnaemelan vetenskapen och verkligheten, emellan filosoiens sanningar och läror samt resultalerna af den limänna folkbildningen å ena, och de (makteganles åsigter samt de bestående institutionerna å len andra sidan. Lagarna städnade: ester natiosens upplysning; men sällsamt nog förhindrade man icke tankan, att inom sitt område dristigt sönderdela och undersöka det högsta, alt med vetenskaplig stränghet nagelfara de kristna dogmerna och absolutismen; och medan man i den verkliga verlden fängslade och dömde den, som gepom skrift, ord eller hemliga förbindelser förgrep Nn tt RF