Aftonbladet – 14 december 1843, sida 1

Article Image
nn. ett relikskrin. En af dessa måste presten, eller i hans frånvaro ett oskyldigt barn, kasta i luften; tog då detta den med korset märkta qvisten, var den ankla gade oskyldig. 8. Bår-rätten. Den vid mord vanliga bår-rätten bestod deruti, att man förde dem, som misstänktes för mordet, till båren hvarpå den dödade låg. Här måste denne, i domarcnas och bisittarenas närvaro, först lägga sin hand på den mördades sår och derefter en fjerdedels timma hålla hans hand uti sin. Började under denra tid liket att blöda, ansågs den anklagade öfverbevist, hvarefter domen fälldes i enlighet dermed. PELAR-HELGON. : (Ur samma arbete.) Böjelsen att draga sig undan till ödemarkerna, att så mycket som möjligt afsäga sig alla jordiska behof och att genom ett åt andliga betråktelser helgadt samt medelst kroppsliga smärtor till afgrundens qval sig närmande lif vinna Guds nåd och förtjena ett bättre lif efter detta, frambragte i förening med fåfängan företeelser, hvilka i originalitet vida öfverträffade de förut omnämnda. TI detta hänseende märkvärdig är redan en viss Jacob, som uppehöll sig naken på ett högt berg och dessutom belastade sig med tunga kedjor. Hans föda bestod ej af annat än grönsaker och då han bedjande tre dagar efter hvarandra låg på knä, blef han stundom så insnögad, att man Knappt kunde se honom. Men framför allt utmärkte sig dock detta sjelfpi . nande hos de så kallade pelarhelgonen eller slyliter na. Det första exemplet af detta slag gaf Simeon, en syrisk fåraherde. Icke långt ifrån Antiochia uppbyggde han åt sig en pelare af nio fots höjd, hvilken han småningom ökade till femtio. På spetsen af denna pelare tillbragte han, utan att någonsin nedstiga, trettio år under bar himmel, bvarest. hetta och frost ännu mera förvirrade hans hjerna: Folket från grannskapet förde mat till honom och tillbad bonom, Hans pelare: blef slutligen hans dödsbädd. Ett annat helgon af samma slag vid namn Daniel, som hade upprest sin pelare på ett berg vid Svarta hafvet, var nära att en gång blifvå nedkastad af en stark stormvind. Han fasthöll sig emellertid väl lyckligt, men stelnade af köld och håns lärjungar hade

14 december 1843, sida 1

Thumbnail