Aftonbladet – 9 december 1843, sida 1

Article Image
ARTAS SETS Pe ENGLANDS STÄLLNING .MOT IRLAND I OCONNELSKA PROCESSEN. (Korresponsensartikel från Havre.) Sjubundra år har England med våld kufvat Irland. Hvar gång Irland bemtat sig från sin periodiska tiiliptetgörelse såsom samhälle, och småningom återvaknat till hoppet att än en gång vinna rättvisa och sjellständighet, föll Englsnd öfver det med hela sin makt och bröt den unga kraften på nytt. Under de sistlörflutna femtio åren har Irlands styrka åter skjutit nya skolt; men denna gången har det icke vädjat till svärdet, utan till lagen, för att på sådant sätt betrysga sinaoafvisliga anspråk. Derigenom lyckades det ock att återvinna några rättigheter; men fattigdom och elände förblefvo dock dess fortfarande lott. -Avdtligen har det äfven försökt att med lagens WUllbjelp förbättra ten medellösa folkmassans ställning och förskaffa sig lokala garantier för framtida förbättringar. Det har brutit sig en py bana och frågar nu om Englend förmår att äfven på den bringa det tillbaka i silt förra förlorade tiilsiånd. Samma Irländare, som man fordom alitid förevifade att de aldrig kunde hålla frid, att de stöndigt voro beredda tili uppror, hafva afsvurit krig och upprer. England å sin sida gör nu det första försöket på fullt allvar, att med blotta lagens makt föreviga Irlands fjettrar. I den rättegång, som blifvit öppnad emot irländska fribeteas representant; är frågan ej mer om ett lagbrott, om mord och dråp; uppror och våld, utan helt enkelt om en afsigt,, Väl talas i anklagelseakten om en sammansvärjning, men denna säges hafva uppenbarat sig blott medelst uppstöllandet al en stor fysisk styrka, i ändamål au kräma, styrelsen. Alltså en pafsigt blott att skräman. Troligen har ingen sådan sammansvärjning någonsin förr blifvit åtalad. Det är väl icke lätt att reda sig ur trasslet af Englands lagspråk, men så mycket synes ändå klart, att anklagelsen är en ibland de mest obestämda som någonsin angått en sammansvärjning. Ministeren synes i öfrigt vara angelägen om ett resultat allenast. Den tycks fåsta mindre vigt vid frågan huruvida en sammansvärjningy verkligen egt rum eller icke, så framt blott de sammansvurnan kunna öfverbevisas om pwafsigten att skräman regerinzep, och man derigenom kan lyckas att lagligen och utan våldets bistånd un? dertrycka den äfven obeväpnade agitationen Regeringens sätt att härvid gå till vöga röjer sig tydligast i behandlingen sf genstämningen för mened mot kronovittnet Hugbes, Att Hughes svurit falskt: att han — vare sig ef misstag om hbvåd hän sett och hört eller af annan orsak — på ed vittnat orätt, det förnekas ej: Den enklaste följden af detta factum var väl då, att. den falskt omvitlnade uppträdde mot viltuet och anklazade det för falskt vittnesmål. Men när nu en sådan anklagelse främställdes, förklarade auktoriteterna klagandens syften vara, att hindra fortgången af målet angående -samriuansvärjninzen, och med denna förklaring afvisades ban, till dess att vittnet hunnit att, enligt epgelsk-Jagyainför: döm sto bekräfta den vittaesed, sort redan blifvit aflagd vid det föregående polisförhöret. Härigenom ville man inför rätta framställa detta vittne rent och fläckfritt emot den tilltalade. : Men om äfven dennes syften var det som uppgals; så egdeban ej dess mindre den lagligaste rättvisa på sin sida; hvaremot styrelsens nyss omförmälda syfte isnebar en fullkomlig orättvisa. Imedlertid nödgades vederbörande frångå utförandet af denna jirättvisa alsigt, öch ålminstone lofva, att en genstämning skulle utfärdas emot vittnet. Huru detta döfte hölls finner man omförmöldt af, den! Mönisterielia tidningen Dublin Evening Mail på följande sätt: F afseende på den sevie: af försök, som blifvit anställda mot beståndet af mr R. Hugbes vittnesmål, ha vi anledning tro avtsden framställningen om ett Mandamus (åtal), som förekommer nästa Mindsg vid Queens Berch, blir densista Hittils är ingen Proseculion (iulliöljd af anklagelsen) beviljad i detta hänseende, och viäro derigenom oförhindrade att fritt uttala. vår förmodan, att den utlofvade stämningsakten (Bill of indictment) aldrig kommer att utfärdas. Men om läsaren vill veta hvarpå vi grunda denna förmodan, så svara v Rn a er emm k—— AA EE

9 december 1843, sida 1

Thumbnail