Aftonbladet – 9 december 1843, sida 1

liga anledningar måste erbjuda sig, att föra samtale åt det håll jag vile, och de förekommo någon gång. Jag lemnade dem ej obegagnade, men förgäfves. Eå gång fick jag till och med tilifälle att tala om honom sjelf, om Konung Gustaf Adolph, men det gagnade mig till intet. Han hade en morgon stigit in till mig, som just då framför spegeln var sysselsatt med min klädsel. Efter de vid dylika tillfällen öfliga ursägterr.e å min sida, intog han på en soffa den plats jag anvisade honom, då ban kom att sitta så att jeg, stående framför spegeln, kunde i denna se honom utan att han kunde misstänka det. — Jag hade gifvit mig ut för LiMändare, emedan man sagt mig, att miti uttal af Tyskan närmast liknade Östersjöprovinsernes. — Samtalet fick den vändning, at jag helt naturligt kunde säga, det jag bade en Fa bror i Petersburg, en Major som lefde af sin pension hvilken var större än vanligen bestods afskedad lägre militärer, emedan han blifvit iHa blesserad psista kriget mot Gustaf Adoph, den der olycklige Kungen af Sverige, som nu lärer bo nägorstädes Schweitz, Härvid fästade jag mina ögon på honom i spegeln, men ingen rörelse, ingen ringaste förändring i apsigtsdragen förrådde honom, Han blott feg och, efter en lång paus, måste jag på annan väg söka återknyta det albrutna samtalet. Han hade ingenting misstänkt, men också ingenting kännt vid detta plötsliga framkallande af cn förgången tid, vid ljadet af sitt eget pamn. Så syntes det åtminstone: men var det verkeligen så? Hade ban dödat kos tig all känsla för det förflutna? Var han i sjelfva verket hyad ban tycktes vara: en nästan i apathi försjunken menniska, eller var äfven här och alltid hans orubbliga, uthålliga vilja med i spelet? Jeg skulle efter alla yttre anledningar kunna anse det förra såsom bestämde säkert, om ej en omständighet finnes, som ensam tyckes bevisa för det sednare alternativet mera än all hans skenbara liknöjdhet eler slöhet för det förra: Förmiddagen lemnade han sällan sitt rum och sysselsatte sig der nästan uteslutandeirmed läsning ar de der tidningsluntorna, hvilka voro det första sam föll mig i ögonen vid mitt inträde, hos honom, Hvyilka voro väl dessa tidningar? Politiska dagblad som skildrade krigsbändelserna 4807, 4808 och :4809. De utgjorde bans enda läsning och det bodde dock således på djupet i denna, efter utseendet fullkom