Aftonbladet – 9 december 1843, sida 1

på sednare tider, vile någonsin höra talas om celler på något sätt erinras om sin gemil eller sina barn. Hvilka förståndets och caracterens fei än må tillvitas denne olycklige Konung, lärer dock ej kunna nekas, att ban egde en seghet i viljan, sällsynt i alla tider och nästan exempellös i vår. Den fattigdom, hvari han lefde, hade han frivilligt pålagt sig och afvisade med ståndaktighet alla de öppna försök, som gjordes alt erbjuda honom understöd, likasom han, med alltid vaken misstänksamhet, mötte och tillintetgjorde dem som, hemligen eller på omvägar, anställdes i samma syftning — så vida nemligen hans skarpsinnighet räckte till att röja eller ana dem ). Aldrig förrådde ban med ett ord, en åtbörd, att han varit något annat eller mera, än ban nu var, och alla mina försök, att förmå honom inlåta sig i samtal om förhållanden under detta århundradets första decennium; strandade mot bans orubbliga slutenbet. Det förstås af sig sjelft, att dessa försök måste göras med den yttersta varsamhet, om afsigten ej skulle röjas, och att jag sålunda ej gerna kunde, så att säga, tvinga honom att göra besked för sig. Ytterst natur) De knappa tillgångar Gustaf Adolf förbehållit sig sjelf — ett litet kapital, insatt hos en bankir i Augsburg, efter hvad man sagt mig — skulle snart varit uttömda, oaktadt hans ytterst tarfiiga lefnad:sätt, om cj hans son och äldsta dotter, storbertiginnan af Baden, på olika vägar, uppfunnit medel att göra dem tillräckliga och det sä, att förhållandet för Konungen sjelf var en fullständig mystifikation. Den förre skall nemligen, tid efter annan, tillsändt bankirn smärre summor, dem denne redovisat Gustaf Adolf, under förebärande att han, än i somliga fonder eller aktieföretag, än i andra, hyilka för tillfället gifvit stor vinst, gjort det lilla kapitalet fruktbärande. Storhertiginnan äter böll en kommissionär i S:t Gallen, som med vården: på Hvita Hästen uppgjorde hennes faders defnadskostnad. Värden debiterade nu Konungenför ett vida lägre belopp, än det hvartill hans underhåll verkligen uppgick, och dottren fyllde bristen. Gu staf Adolf misstänkte ingenting och vitsordade flere gånger för mig det otroligt billiga pris, till hvilket man i S:t Gallen hade alia förnödenheter, blott man ackorderade in sig.