Aftonbladet – 8 december 1843, sida 1

DR SER SLATER ARI EE NER AE ET RE RN AED AE RRD KORRESPONDENS-ARTIK EL. (Från Red:s egen korrespondent.) London den 44 Nov. 1843. IH. Ifrån Frankrike komma tidningarne fyllda mec en våldsam polemik mellan prestoch universi tetspartierna. Fredens Napoleon har visserliger skördat hvad han efterlängtat: Presterskapets öf. vergång på hans sida. Men hvilken maktegande bar icke haft samma triumf? Gudsmännen haf va dock dervid fästat vilkor, dem hofvet visa sig beredvilligt att uppfylla: nemligen understöd jande af kyrkans anspråk. Som nu dessa dagliger stiga, är svårt att bestämma gränsen för eftergilvenhet; af en man, som med så mycken ormsor; — om ock ej klokhet — vårdar sina och sit! hus angelägenheter, kan man vänta mycket i der vägen. Efter att hafva tagit munkarnes — oel särskildt Jesuiternas — parti, en ailians, den kyr kan hittills ej baft att fägna sig åt — börjad det sekulariserade presterskapet att utskicka sin lätta trupper, viros obscuros, på skärmytsling mo andan i allmänna, i synnerhet de högre, under visningsanstalterna. — Professorerne Michelet oci Quinet svarade med föreläsningar och skrifter rig tade mot Jesuiterna. Snart ökades anfallet mo universitetskorpsen, och dermed mot all upplys ninz, genom biskopars uppträdande. Nya repli ker och nya anfall, och vidare anspråk. Dessa st för dagen — icke mera vid att klaga hos rege ringen öfver ogudaktigheter, — men vid att yr ka presterskapets ovilkorliga och oinskränkta rät tighet att öfvervaka all undervisning: mera för modligen härnäst. Alltför mycket har regeiin gen redan lyssnat till dessa fordringar, i det der förflyttat flere lärare, och till och med förbjudi andra att hålla sina föreläsningar. Villemain, mi nister för allmänna undervisningen, och hvar: största fel är att deltaga alls i ministern, stride emot allt hvad han förmår; men en vilja, — äfven från fruntimmerssidan — som är starkare än hans, nödgar honom ofta att gifva vika Oc denna skandal af ursinnighet kan passera i Frank. r:ke, som haft sin filosofiska ålder, sitt 1789, sir revolution, sin ordningsperiod under konsulatel och kejsartiden, sitt prestväldes och kongregationens missbruk under restaurationen, och der plu raliteten af tänkare och nationens allmänna lynne äro obscurantismen vidriga, Ett nytt bevis, hem tadt från exekutiva maktens område, af beatipos sidentes. Saken kan imedlertid från ait vara löj liz, värojelig och ensamt rörande undervisninger taga en allvarsam politisk vändning; ty redan re voitera till och med de: betydligaste af de solda de tidningarne, såsom le Journal des Debats (mo dellen för all ministerialism och hofvets blad), mo prestpartiets anspråk och i och med detsamm mot hofvet — som man skulle tro. Men son mjukheten i redaktionens ryggrad är för mycke känd att tilltro den en dylik .stylhet mot del gifvande, torde det snarast böra antagas,; att ve derbörande sjelfve finna, att presterskapet begä för mycket — eller kanske att det blottställe regeringen. Härmed öfverensstämmer en berät telse, hvilken här debiteras såsom pålitlig, att mi nistern Villemain, anfallen af prestpartiet båd såsom embetsman och enskild person, i en privat audiens bos Ludvig Filip skildrat detta parti anspråk och yrkat deras qväsande, hvartill kun gen svarat: Allt hvad ni säger är saunt, men va blott den starkaste, så skall jag vara för er! Sva ret är tillika så karakteriserande för det. person liga intresset, alt det, bär sanningens stämpel, I medlertid har pressen, allmänna rösten och et mäktigt parti inom regeringen sjelf nödsakat ve derbörande att draga biskopens af Cbålons bre inför statsrådet, der det, blilvit,ogilladt, och. er kongl. ördonnans i enlighet med detta beslut ha blifvit utfärdad. Men som den, ingen vidare på följd medför, har detta steg i: verkligheten inte att betyda. DFezitimitetens ulfvar afkasta nuock: så sina liberala och nationala fårakläder, och gör: ehorus med presternas ; Tillika hafva de fallit u; sin antagna roll; i anledning af deras pretendents hertigens af Bordeaux, resa till England; en gläd jeyra har öfverfallit, dem — Gud vet hvarföre — förmodligen tro de, att ban nu är på vägen at hålla sitt triumferande tåg från Skottland till Pa ris. Också resa legitimisterna till honom, sor de skalle vållfärdass Lill sett: helgonabeläte. Det jö sanntyg alt: shan still hälften. så är: bott helgone fattas; resten beskrifves såsom intellektuelt ömk ligt, förmodligen gjordt genom uppfostran sådan man velat balva det; dertill haltar han, i följd: ett olyckligt fal!; sådan är Henrik.Vi!, och öfver ho KT EET TESTO OSV TRE PTE AE TREAN TI