Aftonbladet – 4 december 1843, sida 3

lighet, som för hvarje lugn granskare visade si; ganska betänklig. Dessa två sistnämnda egenska per intygas bäst af hans minga och hvarannar motsägande delningsförslag, hvyarom mera framde les. Sålunda voro hans politiska planer högst opålitliga så väl i anseende till deras egen ombyt lighet och äfventyrlighet, som Karl Gustafs fögs ordhållighet. Häri ligger enda möjliga förklaringen till den egna omständighet, att, med undantag af äfventyraren Ragoczi och den nästan tvungna svärfadren, hertigen af Hoistein, har Karl Gustaf bland alla Europas furstar icke kunnat vinn: en enda frivillig bundsförvandt; och likväl ha knappt någon svensk konung för sådant ändamål fört så många och täta underhandlingar. I början af sin regering åtnjöt Karl Gustaf stori anseende. Många al det parti, som ogillade Kristinas regering, fästade sina både allmänna och enskilda förhoppningar vid framtiden, och beprisade och upphöjde derföre på allt sätt tronföljarens i sig sjelfva stora och lysande egenskaper Äfven detta bidrog i sin mån att höja hans rykte; och sällan har någon konung vid sitt uppstisande på tronen varit så omfattad af folkets till gifvenhet och förtroende. Dessa känslor blefvo visserligen något rubbade, hos de mera klarseende genom erfarenhet af konungens älventyrliga krigslystnad, hos folket genom tyngden af ökade bördor. De utmärkta herrskaregåfvorna gjorde sig dock gällande, och ända till konungens död gick all ting nästan utan motsägelse efter hans vilja. Också hos utlänningen stod han i början ganska högt. Någon tid af polska kriget hade han unler sitt befäl ej mindre än femton främmande furstar som lärjungar i krixskonsten. — Under ett ströftåg mötte han en gång några fiendtlica poackar. Dessa fingo händelsevis veta, att det vär svenska konungen. hvarföre de genast upphörde med skjutandet och började i dess ställe att med bugningar och andra hedersbetyselser visa sin djupa vördnad för den frejdade hjelten. — Delta an