Aftonbladet – 4 december 1843, sida 3

re, eller att på vägar och stigar akta sig för våld, hälst en sådan person härstädes funnes, som ej annat åsyftade. Med hänsigt dertill får jag äfven upplysa, att det beklagligtvis härstädes finnes hvad som värre är, eller en man, som, för omkring 28 år tillbaka, til! församlingen anlände. Men, oaktadt de uslaste kunskaper, man kan tänka sig, likväl haft den lyckan, att, medelst lögner, förtal, svek och öfrige nedrigheter, till hvilkas benämning ord fattas, ställa flere på branten af förderf, mången, i detta ögonblick osäker för hans snaror. Näst desse dåligheter, är hans hbufvudsakliga nöje, att förföra andras hustrur, och för öfrigt ogifta qvinnor, de sednare under löfte om skydd, i fall det skulle gå på tok. Kan man ej, med skäl säga, att denne man varit ett lyckans skötebarn, som för alla desse skurkstreck blifvit prisad? När han hade makt i händerne, gjorde han ofta rent hus hos den fattige, som ej hade att gifva honom någon god bit; och då denne klagade öfver oförrätten, ryckte han på axlarne och djefvulskt skrattade åt sine afskyvärda maneuvrer. — Men nu har dock but till en del gått hem. Lik forntidens trollkarlar tager han sin näring! nu med förtida spådomar om flere menniskors fall, i trotts, att ej sjelf kunna omändakastas; men beräkningar slå ej alltid in — dock — en merit äger han, att han håller munnen på sig så länge han känner svedan-af undfången förplägning, hvilken för honom är af högsta nöden. Vakter Eder således för denna afskyvärda mans ränkor! Med säkerhet får han en gång Gen oberäknade Iönen till lycka, som fastnar om halsen. Kulla den 30 Juni 1843. G. Blom. (Sigi!l.) (Link. Bl.)