Aftonbladet – 2 december 1843, sida 1

va, I HOOKS VId DIOIRalAn a LACUPgaraS:andei; I Pb. tnämnde Kontor. Utdelning kl. 8 eftermiddagen. Skrifts uteslutande domsrätt i fråga om christlig tro och: sanning, att den säger: Om biskeparne lära eller stadga något mot Evangelium, så hafva församlingarne G ord, som förbjuder dem att lyda, uppmanar alltså församlingarne att icke lyda sina presterliga myndigheter, om de lära eller stadga något mot evangelium, med hänvisning till Christi ord i MatuH. 7: 45 (De potestate ecclesiastica). Detsamma jinskärpes ytterligare af Formula Concordie. ,På detta sättr, lärer hon, upprätthålles en klar åtskilnad emellan gamla och nya Testamentets heliga skrifter och alla andras skrifter, och erkännts blott och bart den Bel. Skrift såsom domare, norin och rättesnöre, efter hvilken såsom en proberstek alla dogmer böra ransakas och dömas, om del äro gudaktiga eller gudlösa, sanna eller falskal Men Symbola och andra skrifter erhålla intet dömande ånseende, ty denna värdighet tillkommer blott och bart den Hel. Skrift, ulan redogöra endast för vår religion, förklara densamma och visa, huru den Hel. Skrift på serskilda tider i omtvistade stycken blifvit förstådd och förklarad af lärare i Guds församling, som då lefvat. I Äenna mening hafva äfven de Symboliska Böckerha af vår Svenska kyrka blifvit antagna. I Upsala Mötes beslut af 4593 stadgas, all alla Sverigås innebyggare skulle samhälligt blifva vid Guds rena och saliggörande ord samt alla församlingar läras, tros och bekännas, alt den Hel. ASkrift är grunden och stödet för all Christlig tio och ett rättesnöre till att döma, åtskilja och förekomma all tvist uti religionen, och ingen förklaring af anära behöfvas, echo de helst vara kinna, alldenstund ingen menniska efterlåtet är, latt tyda Guds ord efter eget sinne, och derutinndn skall ingen persons anseende, höghet eller aäkktoritet aktad eler gillad varda, utan den Hel. Skrift allena. Så balva äfven de symboliska skrifterna blifvit förstådda af de anseddaste ännu leffande och nyligen hädangångne lärare och: män både inom och utom den Svenska kyrkan. Vältdligt och varmt yttrar dåvarande ledamoten i Stockholms stads Konsistorium, numera biskopen döktor Hedrån i ett taliStockholms prestsällskapd den 34 Oktober 1824 (Theopbrosyne 2 H. 496 0. f.): Det var aldrig reformationens afsigt all bringa församlingen till en sådan stillhet, som skulle likna grafvens. Tvärtom är detta Katholicismens rätta karaktär. Alt infjellra sannitlyen i stela oföränderliga, former, all sätta på vr elt menniskoinsegel, som Idrig skulle få bYMtas, att binda samvetet vid menskliga myndigheters stadgar, såsom vore de gudomliga bud, alltför alltid fastställa de Heliga Skrifters mening Med dess förbud för Iwarje forskning att i np finna något högre, fullkomligare och saligareilmed ctt ord, att tvinga hela Christenhetens evangeliska bildning, och dermed äfven den allmänfia menniskobildningen, under en för alla tider oföränderlig skepnad, detta. har varit, är och måstekvara papismens hufvudföremål. Och på ett äPnat ställe i samma skrift säger han: Protestalilismens hufvudidee, uppsägelsen af all lydnad: der menniskomyndighet, eller, kligt tvång, söka ljuset i Guds Irligen till en annan, neml. skridande, en beständig förhas uppfattning och framställiska reformationen kan derDen är i sin natur bestäninna skenbara föränderlighet a en rättskaffens evangelisk um sjelft innebär ideen om hvilande, aldrig förrän med haetion. Evangelium hos Gud, dets urbild och väsende, kan warken förändras eller förklium ibland menniskor,-såbarelsens motbild, måste nödpröfvas, uppfallas, emotlagas ich högre ljus och fullkomlighet. era äfven kunna anses faktiskt venska församlingen: först. och It i vår gällande Kaleches läro: i2, Som äro snörrält stridande Böckernas; ty då Avgsburgidömer den läran: att barn, blifva saliga (De Baptismo), deremot vår Katekes denna bältring i trosläro ning. Den evang före aldrig slutas. digt fortgående. kan destomindre Christen, som cvar en oupphörlig, ald tiden slutande refo såsom det ecviga visserligen aldrig bättras. Men eve som den eviga upp vändigt alla tide och tros i allt högrö Denna åsigt lärer n faststilld inom den främst derigenom, dogmer blifvit upp mot de Symbolisk ska Bekännelsen fö som utan döpelse bekräftar och antag lära (se frågan 310 att lärare, hvilka alvikit från de för ortodoxa anvarit ense med mig uti de läggas mig till last såsom varit anställda i kyrkans gligaste platser, på akademistycken, som svåra vådliga irrläror, dolk tjenst på de allra SN Man Ellada han AmL