Aftonbladet – 2 december 1843, sida 1

et. Men, tillade han, oaklt sällskap, önskar jag likväl märkvärdighet. hade Karl Gustaf många heMot Maria Eleonora visade ch mot Kristina städse: och a tacksamhet, han i sjelfva yldig. I fullkomlig motsats en var han efter förmälninligt trogen. Välgerningar glömdes ej. Den värd,fbos hvilken han gästat i Paris, bekom årligt uflderstöd; och den häst, hvars iflningarna kring Bernburg rädik er gammal trotjenare med I döddagar. — För öfrigt var öseri; tarfliz, dock, när det såsom man fordrade af en kogifning öppenbjertig, älskvärd tid med iakttagande af väre om ett godt bord och ett äges, att han äfven som koet sednare tagit för mycket en efter sådana öfverflödiga Kom tidigt följande morgonen betsbordet. å nungen och sändebi tadt äran af så h att undslippa en da I sitt enskilda I drande egenskaper. han sonlig vördnadöb oförminskad den stå verket var henne till de förra äfvent dat hans lif, blef omsorg vårdad ti han frikostig utan behöfdes, praktfull, nung; mot Sin om och vänlig, dock digheten. Han ty godt glas; och det nung stundom ur till bästa. Dock qvällar såg man till häst, eller vid . (Slutet följer.) 4 ir. I OConnels bhibliotheks-. jernkedja, som skall vara tagen lafskepp, hvilket blef uppbringadt kepp. På detta sätt erinrar sig eratorn och de, som besöka Hovarnes, bojor, som ännu måster fe känner symbolens makt, kän-. 1E— SYMBOLENS M rum ligger en fun från ett portugisiskt af ett engelskt krig: ständigt den store hj nom, de ärftliga s lossas. Den som ner ej heller menn