Aftonbladet – 30 november 1843, sida 2

— Uti den gamla Grekiska republiken Athen lefde en gång en man, som hette Alcibiades, som var mycket angelägen att ständigt omtalas, eller att vara hvad man i modern stil skulle kalla: Athens lejon. Denne man hade en mycket vacker hund med en ännu vackrare: svans, En dag,! då han erfor, ätt folket icke mer sysselsatte sig med hans person så Mycket som förr, högg han: midt på torget svansenvat sin hund. Härigenom lyckades det honom åter, att för någon tid blifva ett samtalsämne i Athen, emedan alla ville utgrunda hvad anledningen månde vara, att han stympat det vackra djuret. Redaktionen af vårt Svenska Bi, ehuru i öfrigt till sina egenskaper icke bestående af några Alcibiader, tyckes nyligen hafva handlat alldeles för ett dylikt syftemål, som AÅtheniensaren. Alla som läst Biet veta nemligen, att det sedan en längre tid varit serdeles tunnt oeh magert, och man har med skäl fruktat, att hela författareådran innan årets slut skulle blifva tapprunnen. Aktieegarne förargade sig öfver sina onyttigt utkastade penningar, och det sades till och med, att sjelfva den märg och must eller rättare honung; hvarmed bien alltid behöfva födas af någon örå: TUE Ira i d i PNG RA RARE IN dt bes NR RA An BET LL SE FAR TR Art FREE ROR