Aftonbladet – 28 november 1843, sida 1

T. f. åklagaren har ansett Johannes Nilsson, notarien Meurling, kronofogden Crona, för detta polisgevaldigern Crona och possessionaten Lagström öfvertygade att hafva, om ej deltagit i sjelfva förfalskningen, dock genom sina tillgöranden dereter, bulpit att förfalskningen dölja, samt varit lika med Husberg fullt delsktige i utprånglingen, och hvad först bland dem angår: 2:0 Johannes Nilsson, så visa protokollerna, att emot honom har förekommit, att han redan år 48929 från Husberg erhältit ett bref, deri, under förtäckta uttryck, ovedersägligen antydes icke blott att ett Husbergs förebafvande, hvilket med ledning af hvad i öfrigt mot honom förekommit och redan är antaget, ej kunnat angå annat än tillverkning af falskt stämpladt papper, skulie bättre lyckas, när ban fått allting i ordning och hvarom han velat förevisa Nilsson, genom alt med brefyet sända till prof en etta, utan äfven att planerna voro förut af Nilsson kände och med honom aftalade; att Nilsson redan vid den tiden elier kort derefter försålt kartor i större partier uti Blekinge, dertill han jemnuvälaf Husberg uppmanasinyssberörde brefvet; att hans förnämsta afovämare häradshöfdingen Bergqvist och possessionaten Lagström af honom handlat kartor, den förre från 1830 med rabatt af tio, femton och tjugu procent, som Nilsson olika uppgifvit, och den sednare från 1834 med rabatt af trettiotre och en tredjedels procent och derutöfver; att i den brefrexling han fört med Lagström och hvaraf hos Nilsson vid visitationen funnit: några, dels Lagströms bref till Nilsson och dels dennes till Lagsuöm, ständigt blifvit å ömse sidor med förtäckta ord det ämne behandladt, som varit föremål för brefvexlingen och khvilset, efter hvad påtagligt är och jemnyäl slutligen blifvit erkändt, nästan uteslutande angått försäljning af stämpladt papper; att i flera af dessa bref Nilsson låtit förstå, att han blott var agent för en annan, hvars tarke öfver framställde förslag han borde inhemta, hvars oupphörliga penningeförlägenhet han måste afhjelpa, af hvars godtfinnande att lemna kartor han var beroende; att endast nio af de poster Lagström erhållit, uppgått enligt brefven till 2,530 Rdr, hvarutöfver Lagström erkänt sig hafva emottagit kartor af Nilsson vid personligt sammanträffande; att Lagström i ett hos Nilsson efter hans häktande uti en lönnlåda funnet bref. -utidertecknadt icke med Lagströms namn utan med Rby, förklsrat sig hugad för den föreslagna vexlingsaffären och deröre ville, om Nilsson infann sig med 2,000 Rdr Bko i småsedlar, tillvexla honom kronans mynt; att i ett annat bref, funnet och läst hos Jon Johannesson, Nilsson meddelat, att H. ej var nöjd med brefvet från Rby, hvagan Jon borde komma bem för att med fadren rådgöra, att endast i nio poster Bergqvist emot:agit kartor för 942 Rdr 4 sk., men att vid brefven, som utvisa att denna summa är af Bergqvist betald, två anteckningslappar funnits fästade, skrifne med Nilssons stil, och hvilka antyda att Bergqvist vid två tillfällen skall hafva erbållit kartor för 4,549 Rdr; att uti ett annat hos Nilsson befunnet anonymt och odateradt bref, hvars författare ej blifvit upptäckt, begäres 4, 3 eller minst 200 Räår Bkox, sä vida valörerna kunde komma izom ätta dagar, och tillkännagilves att 240 Rar blifvit i brefvet inneslutne; att vid visitationstillfället hos Nilsson, då han jemväl häktades, blifvit funne, utom redan upptagne bref, dels 42 stycken biläggningskartor, hvardera af 25 Rdr valör, dels ock anteckningar å lösa pappersblad, utgörande specifikationer, som endast kunna angå kartor, och af hvilka en, daterad den 8 Augusti 1842, upptager icke blott det parti, som var qvar, till belopp 870, utan äfven det sonr var kasseradt,, till 35; att alla de hos Nilsson funna kartor äro falska och tillverkade med de hos Husberg anträffade verktyg, samt att Nilsson under visitationen förnekat, att han hade några kartor, och, då de slutliges upptäcktes, lemnat undvikand2 svar rörande åtkorssten. Öfver allt detta har Nilsson blifvit hörd, men nästan uteslutande i hvarje fall och rörande hvarje omständighet invecklat sig i motsägelser, återtagit hvad han förut erkännt elier erkännt hvad han först förnekat. Så har ban inför Konungens befallningskbafvande i läret, vid hållet Canzliförbör genast efter hans häktande, uppgifvit att skrifvelsen, und.rtecknad L—uw, angående pappers beställning, var till Nilsson afsänd från Lagström i Ronneby och angick skrifpapper, hvarmed Nilsson brukade förse Leagström; men iuför domstolen, och oansedt Lagström erkännt brefvet äfvensom att dess ipnebåll angick stämpladt papper, har Nilsson förnekat detta bref och sagt sig aldrig hafva selt det förran vid canzliförhöret. t Husbergs bref af år 4829 har Nilsson sökt gifva den orimiiga tydningen, att ettan, som deri omtalas, var conceptet till en rättegångsbandlipg, hvilken Nilsson emottog af Husberg till gesomseende; men då denna förklaring icke ens af Husberg fanns actoglig, bur Nilssons föregitina minneslöshet hindrat honom att afgifva en mera sannolik; — de i brefvexlingen med Lagström ofta förekommande orden reqvisition, ,valuta handlingar,, dokumenter, stort och smått Papper, fö raoaf han i härian vara hanämninscar för korn Anrh