Aftonbladet – 27 november 1843, sida 2

ÅTTONDE BREFVET OM STÄLLNINGAR OCH FÖRHÅLLANDEN. vo (Slut fr. Frecagsbl.) Mången torde anse Aftonbladet hafva för länge ippehållit sig vid det Attonde Brefvet och dess polemik emot oppositionstidningarna, isyunerhet 1å denna polemik visserligen till den jemförelsevis minsta delen är riktad mot Aftonbladet, och lessutom till samtlige anmärkningarnas vederäggning icke erfordrats något annat, än ait de såsom anklagelsepunkter citerade yttranden ur Aftonbladet läsas i deras helhet. Likväl har syftningen i anfallet varit sådan, att författaren derigenom påtagligen uppträdt i en förändrad position inom pressen, och det var således nödvändiet att låta allmänheten få närmare reda på, huru han dervid gick till väga. Återstår nu att utröna, hvad som möjligen kunnat påkalla eller gifva anledning till dessa attacker emot pressen, hvilket åtminstone måste väcka allmänhetens nyfikenhet, då Hr Crusenstolpe här ställt sig alldeles på samma linea med Freja under dess anfall mot Aftonbl., och jemväl till någon del upprepat dess fraser och osanningar. Vi måste bekänna, att vi lika litet, som trolisen största. delen af läsarne, kunne förklara detta förhållande. Låt vara, att den gamle bekanter icke tänker lika med Aftonbladet i alia frågor, och att han lägger någon vigt på att synas stå ett steg längre fram i radikalism än Aftonbladet: sådant kan vara ganska förklarligt. Men deremot måste flere andra omständigheter i det sätt, hvarpå han låter denna sin olika ställning framträda, väcka en viss förvåning hos 2ilmänheten. Vi vilje här för ett ögonblick, och utan att lägga någon egentlig vigt derpå, endast för roskull, visa den gamle bekante, huru lätt det kan vara alt lägga ihop och göra slutsatser för att få sina ,vänner, misstänkta, om man vill gå tillväga i hans eget maner; se här blott ett litet försök i den genren, som ändå har det företrädet framför hans eget, att ingen enda uppgift är osapn. Man skulle väl nemligen tro, att då Hr Crusenstolpe yttrat sig häftigast i opposition emot vederbörande, så skulle dessas ezna organer Biet och Minervav vara mest förbittrade på honome Långt derifrån varseblir man nu det märkliga förhållandet, som lätt kunde ge misstanka om niåson herolig allians mellan de verkligt fria, Crusenstolpe inclusive, och den salarierade pressen, att Hr Crusenstolpe håller sig fullkoreligt tyst emot dem och deras försök, och de å sin sida visa sig ganska artiga emot honom och tydligen, icke blott i förbigående, utan daz ifrån dag såsom verkliga allierade och bundsförvandter taga honom under armarna emot Aftonbladet och Dagligt Allehanda. Dubbelt märkvärdigt blir det, när man erinrar sig, att Svenska Minerva annars håller så utomordentligt starkt på den monarkiska principen, och br Crusenstolpes polemik deremot lätt skulle kunna tydas såsom antidynastisk, att finna den resicnation, hvarmed Minerva å sin sida försakar alla tillfällen att haka fast vid de ställen i de Crusenstolpiska brefven, som röra de för henne annars ömtåliga punkterna, och hr C. åter heit och hållet underlåter att kalfatra Minervas advocerande för den rena monarkismen. Visserligen finnes ett At ENSKTITSENENSEN rv (g VAT äs oh ters Ebon Fd FLEN, apr s eno EN