Aftonbladet – 27 november 1843, sida 2

let, vi verkliggöra vår dröm, vi skola icke lemna varandra. Victor betraktade henne med hänförelse, under let bon så talade; han hade fallit på knä framför venne, och i hans ögon lågade den häftigaste pasjon i heia dess eid. — Om jag vill det! utropade han ändtligen, o! let är ju mitt hjertas käraste önskningar. Att icke mera lemna hvarandra, att dö tillsammans, emelan allt skiljer oss åt, se der min enda önskan, och då du är heredd, så säg mig blott ett ord, och jag är redo. De kastade sig i hvarandras famn, och utan tvifvel var detta ögonblick det ljufvaste i deras lif. (Forts. följer.) — TRUBETSKOISKA FAMILJENS ÖDE. Den olycklige furst Trubetskoj, en af dem, som var invecklad i ryYska sammansvärjningen efter kejsar Alexanders död; dömdes till 43 års arbete i Uralska blygrufvorna:. Hans fru, född rysk furstinna, följde honom i detta fruktansvärda elände och har der födt bonom fem barn. Enligt Rysslands omenskliga lagar äro dessa barn äfven fångar, betecknas med nummer, i stället för namn, och få ej undervisning: Furstinnan hoppades imedlertid att, efter de 15 ärens Slut, kejsaren skulle mildra hennes mans och hennes barns olyckliga öde; men den kejserliga ukasen förviste familjen till Siberiens aflägsnaste isöknar och befalide dem der grunda en koloni. Förgäfves bönföll furstinnan att man måtte låta de olycklige vistas i menniskors granskap ; det hade varit alltför menskligt. Den bekanta skriftställarinnan Fanny Tarnow har nu i sednaste häftet af doktor Mundts i Berlin utgifna tidskrift: ;Freihafen, infört en rörande skildring af den olyckiga familjens öde, i afsigt att upplena avtokratens hjerta.